Nulägesbeskrivning

Folkhälsan i Sverige är god sett ur ett globalt perspektiv och i flera avseenden blir den bättre. Men hälsan är inte jämnt fördelad och ojämlikheten mellan vissa grupper ökar. En stor hälsoutmaning i Sverige är den psykiska ohälsan som har ökat i alla åldersgrupper, framförallt bland unga, under de senaste 20 åren (Folkhälsomyndigheten, 2017 e).

I följande avsnitt görs en nulägesbeskrivning av den psykiska hälsan bland barn och unga, unga vuxna samt den vuxna befolkningen i sin helhet. En beskrivning av den vuxna befolkningens psykiska hälsa är viktig för att få en förståelse för utvecklingen av den psykiska hälsan hos barn och unga. Nulägesbeskrivningen avser Malmö, men också Skåne och riket.[1]

De små barnen och deras föräldrar

Den senast enkätundersökningen Barn och föräldrar i Skåne[2] skickades ut till 30 000 småbarnsföräldrar i Skåne som hade barn som under 2013 fyllde åtta månader eller fyra år. Svarsfrekvensen var knappt 50 procent. I mätningen framgår att de allra flesta åttamånaders barn och fyraåringar i Skåne och i Malmö mår ”bra” eller ”mycket bra” och enligt föräldrarna bedöms 99 procent av barnen ha en god hälsa. Däremot skattar föräldrarna den egna hälsan lägre (mellan 82–88 procent). Utbildningsnivå eller födelseland visar inte på några större skillnader i föräldrarnas skattning av barnens hälsa (Region Skåne, 2014).

Lågt psykiskt välbefinnande och utmattning bland vuxna visar på ett tydligt samband med ekonomisk stress (Fridh m fl, 2013). Psykosomatiska symtom är enligt Barn och föräldrar i Skåne också vanligare hos barn som lever i familjer med svag ekonomi och det är dubbelt så vanligt att fyraåringar i familjer med ekonomisk stress ofta har ont i magen än fyraåringar i familjer utan ekonomisk stress. Malmö ligger något högre än Skåne vad avser dessa symptom. Barn med psykosomatiska magbesvär har större risk att få problem med oro och ångest längre fram i livet (Region Skåne, 2014).

Barn till föräldrar med psykisk sjukdom har en ökad risk för att själva utveckla psykisk ohälsa (Hjern m fl, 2014). Enligt undersökningen Barn och föräldrar i Skåne framgår att psykiskt välbefinnande är något högre bland pappor/partners än bland mammor. [3] Liksom för befolkningen i övrigt visar undersökningen att psykiskt välbefinnande är lägre bland de föräldrar som står utanför arbetsmarknaden (Region Skåne, 2014).

Av undersökningen Barn och föräldrar i Skåne framgår också att var femte mamma upplever att hen känner sig utmattad oavsett barnets ålder, medan andelen utmattade pappor/partners är högre för åttamånaders barn (18 procent) än för fyraåringar (15 procent). Malmö ligger något högre än Skåne vad avser denna indikator. Relationen till föräldrarna har en mycket stor betydelse för barnets utveckling och hälsa. Resultaten visar att en majoritet av föräldrarna upplever sig räcka till för att kunna ta hand om barnet. Föräldrar med en dålig självskattad hälsa upplever dock i lägre utsträckning än de med en god självskattad hälsa att de räcker till (Region Skåne, 2014).

De äldre barnen och ungdomar

Vid en jämförelse med resultat från andra länder framgår av den nationella undersökningen Skolbarns hälsovanor att skolbarn i Sverige har goda levnadsvanor jämfört med barn i många andra länder. Alkohol- och tobakskonsumtionen är till exempel låg. Däremot har den psykiska ohälsan ökat mer bland 15-åringar i Sverige än i andra länder mellan 2009/10 och 2013/14 och liknande utveckling ses bland 13-åringar. De psykiska besvären bland unga i Norden har ökat sedan 1980-talet. Ökningen har varit störst i Sverige och den självrapporterade psykiska hälsan är sämre bland både pojkar och flickor i Sverige än i andra nordiska länder (Statistiska Centralbyrån, 2017).

Under perioden 1985/86 till 2013/14 har det skett en fördubbling av den psykiska ohälsan bland 13- och 15-åriga pojkar och flickor i Sverige. Ökningen har alltså skett för både pojkar och flickor. 57 procent av flickorna och 31 procent av pojkarna uppger att de har psykiska och/eller somatiska besvär[4] vilket alltså innebär att flickor har fler återkommande besvär än pojkar (Folkhälsomyndigheten, 2014 a). Psykiska och somatiska besvär ingår i ett normalt liv, inte minst under tonåren. Men om flera besvär, så som huvudvärk, nedstämdhet och sömnsvårigheter, uppträder samtidigt och under en längre tid, kan det leda till påfrestningar och en större risk för att senare drabbas av till exempel psykisk sjukdom och ökad risk för självmordsförsök (Folkhälsomyndigheten, 2014 a; Socialstyrelsen, 2017).

Enligt resultaten från Region Skånes folkhälsoenkät Barn och unga[5] från 2016 är det påtagligt fler flickor än pojkar i både Malmö och Skåne som upplever att de har somatiska eller psykiska besvär. För flickor har det också ökat i alla årskurser[6] mellan 2012 och 2016. För pojkar i Malmö ses framförallt en ökning i årskurs två på gymnasiet, och Malmö ligger högre än Skåne särskilt i denna åldersgrupp. 63 procent av flickorna och 36 procent av pojkarna i årskurs två på gymnasiet i Malmö upplever att de har psykiska eller somatiska besvär (Region Skåne, 2016). Även i undersökningen Ung livsstil[7] redovisar högstadieflickorna en högre förekomst av psykiska besvär än pojkarna. I studien framgår att skillnaderna mellan könen är generella och i stort sett oberoende av social bakgrund i övrigt samt att de överensstämmer med andra kommuner som studerats inom studien. Det framgår också att det finns klara skillnader mellan de olika årskurserna. En större andel bland de äldsta har en lägre självskattad hälsa och högre förekomst av psykiska besvär (Malmö stad & Stockholms universitet, 2017 a).

Det finns några faktorer som ökar risken för psykisk ohälsa hos barn och unga och vissa grupper lider av psykisk ohälsa i större utsträckning än andra. BRIS lyfter i sin årsrapport att det till exempel handlar om barn med upplevelser av krig och flykt, barn placerade på institution och barn som växer upp i familjer där det finns problem med missbruk, psykisk ohälsa eller våld (BRIS, 2017). Barn med funktionsnedsättningar och deras föräldrar är ytterligare exempel på grupper som i större utsträckning än andra rapporterar psykisk ohälsa (FoU i Väst, 2014).  I en studie från 2013 som baseras på svenska data, framkom att det finns ett samband mellan funktionsnedsättning och nedsatt allmänt välbefinnande liksom förekomst av psykosomatiska besvär (Olsson, m fl, 2013). Personer med intellektuell funktionsnedsättning och/eller autism riskerar till exempel att utveckla psykisk ohälsa i högre grad än andra (Emerson & Einfeld, 2011). Personer med ADHD (attention deficit hyperactivity disorder) har ofta större sociala, emotionella och psykologiska svårigheter medan unga med talsvårigheter och epilepsi ofta känner sig dåligt bemöta av sin omgivning på grund av sin funktionsnedsättning (Folkhälsomyndigheten, 2014 b).

På nationell nivå uppger var femte elev att de har någon form av långvarig funktionsnedsättning eller långvarig sjukdom (Folkhälsomyndigheten, 2014 b). Resultaten från Region Skånes folkhälsoenkät Barn och unga visar att var tredje elev i Skåne uppger att de har någon form av funktionsnedsättning eller långvarig sjukdom. I definitionen av ”Funktionsnedsättning eller långvarig sjukdom” ingår dock ett flertal alternativ som kan ha mer eller mindre betydelse för den psykiska hälsan. Till exempel avses synnedsättning, allergi och autism. [8] Vid en jämförelse mellan skolbarn med och utan funktionsnedsättning är skillnaderna stora inom områdena psykisk hälsa, mobbning och levnadsvanor. Läs- och skrivsvårigheter är den vanligaste formen av funktionsnedsättning som rapporteras i enkäten medan störst ökning ses av ADHD och ADD (attention deficit disorder). Detta har ökat bland pojkar och flickor i samtliga årskurser i Skåne mellan 2012 och 2016 (Region Skåne, 2016).

Utöver psykiska och somatiska besvär hos barn och ungdomar finns det flera andra faktorer som kan kopplas samman med den psykiska hälsan. Några redovisas nedan för Malmö och Skåne.

Självskattad hälsa

Den självskattade hälsan (se sida 85) bland barn och unga i Malmö och Skåne har enligt folkhälsoenkät Barn och unga försämrats mellan 2012 och 2016 i alla grupper oberoende av födelseland. Störst försämring ses för flickor födda i övriga norden och för pojkar i gruppen födda i Sverige. Försämringen är större för flickor än för pojkar i alla årskurser (Region Skåne, 2016). Mellan 2012 och 2016 minskade andelen flickor och pojkar med god självskattad hälsa i årskurs två på gymnasiet från 80 till 66 procent, respektive 87 till 80 procent. Även i studien Ung Livsstil framgår att hälsan bland högstadieeleverna är könssegregerad och dubbelt så många flickor som pojkar har en låg självskattad hälsa (Malmö stad & Stockholms universitet, 2017 a).

Självskadebeteende

Fler flickor än pojkar i Malmö och i Skåne har enligt folkhälsoenkäten Barn och unga skadat sig själv 2–5 gånger det senaste året. I Malmö ses högst självskadebeteende i årskurs nio där cirka fem procent av flickorna och 1,5 procent av pojkarna skadat sig 2–5 gånger det senaste året. För de som skadat sig mer än fem gånger är självskadebeteendet dock högst i årskurs två på gymnasiet. Malmö ligger över Skånesnittet (Region Skåne, 2016).

Hur nöjda är ungdomar med sig själva?

Enligt folkhälsoenkäten Barn och unga är det fler pojkar än flickor i Malmö och i Skåne som upplever att de ofta är nöjda med sig själva. Mest nöjda är pojkar och flickor i skolår 6. I Malmö uppger 61 procent av flickorna och 77 av pojkarna i skolår 6 att de är nöjda med sig själva. Färre pojkar och flickor upplever att de är nöjda med sig själv 2016 jämfört med 2012 (Region Skåne, 2016).

Hur lätt har ungdomar att prata med andra?

Enligt folkhälsoenkäten Barn och unga upplever barn och unga i både Malmö och Skåne att de har lättast för att prata med föräldrar, kamrater och syskon. Därefter kommer elevhälsan och lärare. Sist kommer annan vuxen i eller utanför skolan, samt BRIS och forum på internet. Pojkar i Malmö upplever i högre utsträckning än flickor att de har lätt för att prata med andra. Detta gäller för alla åldrar. Det upplevs lättare att prata med andra ju yngre man är. Cirka 77 procent av pojkarna och 70 procent av flickorna i årskurs 6 uppger att de har lättast för att prata med föräldrarna (Region Skåne, 2016).

Vuxna och unga vuxna

Enligt den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor från 2016,[9] upplever majoriteten av den vuxna befolkningen i Sverige att de har ett bra psykiskt välbefinnande. Fler män än kvinnor och fler i de äldre än i de yngre åldersgrupperna upplever att de har ett bra psykiskt välbefinnande.

Men andelen som uppger nedsatt psykiskt välbefinnande har ökat i de flesta grupper under den senaste tioårsperioden, både bland män och kvinnor, och i olika ålders- och utbildningsgrupper. Det är också flera (36 procent) som känner lättare ängslan, oro eller ångest, och detta har ökat under den senaste tioårsperioden för män, för personer med förgymnasial utbildning och för åldersgruppen 16–29 år (Folkhälsomyndigheten, 2016 a). Det är således ökningen som är oroande.

I Region Skånes senaste folkhälsoenkät Vuxna från 2012, uppgav även den större delen av den vuxna befolkningen i Skåne och Malmö att de har en god psykisk hälsa. Andelen som upplevde dålig psykisk hälsa låg på ungefär samma nivå 2012 som 2000. Fler kvinnor än män i Skåne och Malmö upplevde att de hade dålig psykisk hälsa (Region Skåne, 2013).

Enligt Socialstyrelsen (2017) visar nationella studier på en försämrad psykisk hälsa särskilt bland unga vuxna i Sverige. Även i Malmö och i Skåne är den psykiska hälsan, enligt den senaste folkhälsoenkäten Vuxna, sämst i den yngsta åldersgruppen (18–34 år) för både kvinnor och män, och kvinnor uppger sämre psykisk hälsa än män i samtliga åldersgrupper. Däremot har andelen yngre kvinnor med dålig psykisk hälsa minskat mellan 2000 och 2012, medan andelen yngre män med psykisk ohälsa har ökat mellan 2008 och 2012. Nivån år 2012 är den högsta som uppmätts bland män sedan år 2000. Andelen unga vuxna med psykisk ohälsa är högre i Skåne än riksgenomsnittet och Malmö ligger något sämre till än Skåne (Region Skåne, 2013).

Även allvarliga självmordstankar respektive självmordsförsök är vanligast i åldersgruppen 18–34 år i både Malmö och Skåne. Av kvinnorna i åldersgruppen 18–34 år i Malmö har nästan sex procent haft självmordstankar och cirka två procent har gjort ett självmordsförsök. Motsvarande uppgifter för män är fem respektive en procent (Region Skåne, 2013).

När det gäller framtidstro och självskattad hälsa (se sida 85) ligger detta dock som högst i åldersgruppen 18–34 för både Skåne och Malmö. I Malmö har den självskattade hälsan successivt ökat sedan 2000 för både kvinnor och män i samtliga åldersgrupper förutom för kvinnor och män i åldern 55–64 år samt för män i åldern 65–80 år (Region Skåne, 2013). I Region Skånes folkhälsoenkät Vuxna, bygger psykisk hälsa på tolv frågor som handlar om det psykiska måendet. Självskattad hälsa är en fråga om hur man mår i allmänhet. I det senare fallet vet man att både psykisk och fysisk hälsa vägs samman och unga människor är generellt friskare än äldre. Det är därför inte orimligt att utvecklingen av psykisk hälsa och självskattad hälsa skiljer sig åt.

I nationella såväl som regionala data för Skåne framgår att personer med sämre socioekonomiska förhållanden, framförallt arbetslösa och/eller de som har låg utbildningsnivå, har sämre hälsa än de med bättre socioekonomiska förutsättningar (Folkhälsomyndigheten, 2017 e; Region Skåne, 2013). Liksom för barn och unga så rapporterar också vuxna med funktionsnedsättning genomgående sämre livsvillkor och hälsa än övriga befolkningen. En positiv utveckling nationellt är att andelen personer med funktionsnedsättning som förvärvsarbetar har ökat mellan 2004–2015. Kvinnor med en funktionsnedsättning förvärvsarbetar dock i lägre utsträckning än män, har oftare ekonomiska svårigheter och rapporterar oftare nedsatt psykiskt välbefinnande (Folkhälsomyndigheten, 2016 d).

Nationella studier visar också att det är många transpersoner som upplever psykisk ohälsa i form av självmord och självmordsförsök. Det är framförallt livsvillkoren i form av kränkande behandling och diskriminering som påverkar förutsättningarna för hälsan (Folkhälsomyndigheten, 2015 b).

[1] Vissa data som presenteras avser mätningar som till exempel genomfördes 2012 och utvecklingen kan ha förändrats sedan dess. Detta är dock senast tillgängliga data.
[2] Mer information i bilaga 1.
[3] Föräldrarna valde själva vem som de definierade som mamma eller pappa/partner. Svaret är därför beroende av om föräldrarna har svarat utifrån biologiskt/juridiskt kön eller om kvinnan som inte har fött barnet i en samkönad relation har valt att svara som pappa/partner – eller har låtit bli.
[4] Minst två psykiska eller somatiska besvär eller en kombination av dessa i veckan under de senaste sex månaderna.
[5] Läs mer om undersökningen i bilaga 1.
[6] Årskurs 6, årskurs 9 och år två på gymnasiet.
[7] Läs mer om undersökningen i bilaga 1.
[8] I folkhälsoenkät ”Barn och Unga i Skåne 2016” ställdes frågan: ”Har du någon långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning?”. Följande alternativ kunde anges: Hörselnedsättning; Synnedsättning (som inte kan korrigeras med glasögon eller linser); Rörelsehinder; Läs- och skrivsvårigheter, dyslexi; ADHD eller ADD; Annan funktionsnedsättning; Långvarig sjukdom (till exempel diabetes, allergi, epilepsi); Utvecklingsstörning; Autism/Aspergers syndrom.
[9] Läs mer om undersökningen i bilaga 1.