Mer utmanande arbetsmarknad och oro för framtiden

Unga vuxna är den grupp av den vuxna befolkningen som har mest psykiska besvär och en mer utmanande arbetsmarknad och oro för framtiden lyfts fram som en möjlig orsak till den ökade psykiska ohälsan (och skulle även kunna vara en orsak som slår igenom för ungdomar). Inte minst eftersom den negativa utvecklingen av den psykiska hälsan framförallt sker efter den ekonomiska krisen på 90-talet (Linnéuniversitetet, 2016; Bremberg S, 2017). Samtidigt som den ekonomiska krisen under 1990-talet påverkade situationen för barn och unga, hade flertalet sektorer i samhället återhämtat sig redan i början av 2000-talet, och det är därför svårt att uttala sig om den ekonomiska krisens konsekvenser för den psykiska hälsan (Statens offentliga utredningar, 2006).

I Region Skånes folkhälsoenkät för vuxna från 2012 framgår också att unga vuxna i Skåne och i Malmö ser ljust på framtiden i jämförelse med den vuxna befolkningen i sin helhet i Skåne och Malmö. Detta talar inledningsvis inte för att framtidstron påverkar den psykiska hälsan. Kopplingen mellan låg framtidstro och nedstämdhet och psykiska eller somatiska besvär är dock tydlig när socioekonomiska förhållanden beaktas. Förvärvsarbetande och studerande ser mer ljust på framtiden än de som står utanför arbetsmarknaden (Region Skåne, 2013), och socioekonomiska förhållanden tycks således spela roll för framtidstron och indirekt den psykiska hälsan. En mer utmanande arbetsmarknad och den oro den tycks bidra till kan därmed få en särskilt negativ påverkan på vissa grupper. Personer med funktionsnedsättningar förvärvsarbetar till exempel i lägre utsträckning än andra och de som förvärvsarbetar i denna grupp är mer oroliga för att förlora arbetet i jämförelse med förvärvsarbetande i den övriga befolkningen.

Det kan också få en negativ påverkan för unga vuxna som lever under sämre socioekonomiska förhållanden, till exempel de som inte har en gymnasieexamen och därför har svårt att komma in på arbetsmarknaden (Bremberg, 2017). Enligt skolverket ökar andelen niondeklassare som lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet (Skolverket, 2017). Andelen elever i årskurs nio som är behöriga till gymnasiets yrkesförberedande program är något lägre i Malmö än i riket för såväl flickor som för pojkar, och i Malmö har andelen behöriga elever sjunkit mellan 2010/2011 och 2016/2017. Nedgången är tydligast för pojkar (se sida 47). Det är fler flickor än pojkar som är behöriga i både riket och i Malmö och nyinvandrade elever är behöriga i lägre utsträckning, liksom barn till lågutbildade föräldrar (Malmö stad, 2017; Skolverket, 2017).

Andel med endast förgymnasial utbildning i Malmö som är arbetssökande i Malmö, 16–29 år. Diagrammet visar en ökning av antalet arbetslösa bland dem med endast förgymnasial utbildning. Källa: Arbetsförmedlingen

I Malmö skulle den försämrade behörighetsgraden således kunna bidra till en ökad andel unga och unga vuxna med psykisk ohälsa. Samtidigt är det pojkar som i högre utsträckning inte får gymnasiebehörighet medan psykiska besvär tycks vara mer vanligt förekommande bland flickor och unga kvinnor. Trenden visar också att andelen av befolkningen med eftergymnasial utbildning (se sida 71) successivt har ökat i Malmö för både kvinnor och män vilket ger förutsättningar för fler att komma in på arbetsmarknaden.

Samtidigt visar utvecklingen en ökning av arbetslösa i Malmö bland de som saknar gymnasiebehörighet och det tycks ha blivit svårare för denna grupp att komma in på arbetsmarknaden (se diagram ovan) (Arbetsförmedlingen, 2018). Orsakerna till detta är att det finns en obalans mellan efterfrågan och utbud av förgymnasialt utbildad arbetskraft, att en färdig gymnasieutbildning har blivit mer och mer ett grundkrav även om arbetet i sig inte alltid kräver detta och att efterfrågan på arbetskraft är högst bland yrken som kräver en högre utbildningsnivå (Malmö stad, 2018 b).

Det är svårt att uttala sig på Malmönivå om huruvida högre arbetslöshet och högre krav på utbildning tillsammans med en oro för framtiden ligger till grund för en ökad psykisk ohälsa. Det trenden dock visar är att skillnaderna mellan olika grupper i befolkningen ökar, vilket riskerar att återspeglas i den psykiska hälsan. Det är tydligt bland annat i resultatet från Region Skånes folkhälsoenkät Vuxna, att de som står utanför arbetsmarknaden också mår sämre i flera avseenden (Region Skåne, 2013).