Hälsa och hållbar utveckling

Sambandet mellan hälsa och hållbarhet är tvåvägs eftersom en befolknings hälsa och välbefinnande påverkas av samhällets utveckling men samtidigt är en förutsättning för en hållbar samhällsutveckling. Hälsa och välbefinnande påverkar och påverkas av de livsvillkor som människor har kring sig, så kallade sociala bestämningsfaktorer så som förankring på arbetsmarknaden, arbetsmiljö, utbildning, boende och boendemiljö. Ett sätt att illustrera hur det hänger samman är en bild från World Health Organization (WHO) där Good Health and Well-being (mål 3) tydligt knyts samman med de andra 16 globala målen.

Globala_Mal

Illustration av hur det globala målet ”Good health and well-being” påverkar och påverkas av de andra globala målen. Källa: World Health Organization (WHO)

Hälsa brukar beskrivas som ett mått och en indikator för en socialt hållbar utveckling (Östergren, 2012), men hälsa hänger också nära samman med den ekonomiska och miljömässiga dimensionen av hållbar utveckling. Den ekonomiska dimensionen av hållbar utveckling handlar både om ekonomiskt tillväxt och om fördelning av välstånd. Ekonomisk tillväxt kan generera resurser att investera i hälso- och sjukvård och förutsättningar för god hälsa och höga kostnader för ohälsa så som sjukskrivningar påverkar tillväxten. Forskning är också entydig om att fördelning av välstånd, jämlikhet, påverkar hälsoutvecklingen och är således en nyckelfaktor för att åstadkomma en hållbar utveckling. Det knyter samman den sociala dimensionen av hållbarhet med den ekonomiska eftersom det innebär att ojämlikt fördelade resurser i samhället har stor betydelse för hälsan och dess fördelning i samhället. Det innebär att ekonomisk tillväxt inte med självklarhet leder till ett ökande välstånd, utan de olika hållbarhetsdimensionerna måste ses i relation till varandra. Annars kan det leda till att handlingar som tros ha en positiv effekt i ett ekonomiskt perspektiv kan ha negativa sociala eller miljömässiga effekter (Östergren, 2012). Till exempel menar Wilkinsons i sin forskning att länder med mer jämlik inkomstfördelning har en genomsnittligt bättre folkhälsa, än länder med större ojämlikhet, även om dessa har samma genomsnittliga inkomst (Wilkinson, 2005; Wilkinson & Pickett, 2008). Ojämlikhet gör det därför svårare att uppnå en hållbar utveckling.

Det finns också tydliga kopplingar mellan hälsa och en miljömässigt hållbar utveckling. Tillgång till bra grönområden främjar barns psykiska, sociala, fysiska och motoriska utveckling. Vistas barn mycket i grönområden påverkas koncentrationsförmågan positivt, de rör på sig mer och är friskare (Statens folkhälsoinstitut, 2009). Hur den fysiska miljön utformas påverkar också hälsan genom till exempel tillgång till cykel- och gångbanor och genom att begränsa bränsledriven trafik och samtidigt minska miljö- och klimatpåverkan (Malmö stad, 2016 b). Det finns även en koppling mellan miljögifter och hälsa. De flesta varor som produceras och konsumeras i Sverige innehåller gifter under gränsvärden, men kemikalierna vi utsätts för och dess konsekvenser är inte tillräckligt beforskade (Folkhälsomyndigheten & Karolinska Institutet, 2017).