Grundläggande uppdraget – basen i arbetet för barn och ungas psykiska hälsa

Flera representanter lyfter betydelsen av att skapa bra relationer, att prata om hur man ska vara mot varandra, att få barn och unga att känna sig som en del av ett sammanhang och att ge dem en grund för att vara nyfikna.

”Barn är inte, barn blir – vi behöver skapa sammanhang där de kan växa och utvecklas.”

Flera representanter pratar om betydelsen av att inte underskatta basbehoven så som en trygg boendemiljö och bra familjeförhållanden. Men också om att skapa ett lugn i vardagen för barnen, till exempel i skolan för att minska på stressen, och om vuxnas ansvar för att tydliggöra förväntningar, att lyssna och skapa förtroende. Ambitionen i dessa resonemang överensstämmer väl med de skyddsfaktorer för psykisk hälsa bland barn och unga som har identifierats i forskningen, och som bland annat handlar om bra anknytning till familjen och att det finns vuxna i skolan som barnen kan anförtro sig åt (U.S. Department of Health and Human Service, 2016).

Flera representanter upplever att mycket av det främjande och universellt förebyggande arbetet sker som en del av verksamhetens grundläggande uppdrag och uppfattningen är att det finns tydliga lagar och styrdokument som de olika verksamheterna har att följa och förhålla sig till, och som direkt eller indirekt har bäring på psykisk hälsa.

Särskilt inom förskola och skola görs en koppling till det grundläggande uppdraget. Representanter från grundskolan lyfter att det handlar om att skapa en trygg miljö för eleverna och om att skapa kontinuitet i verksamheten. Det ger förutsättningar för eleverna att nå målen i skolan. Godkända betyg har i forskning också visat sig vara den överlägset största skyddsfaktorn mot utanförskap och psykisk ohälsa senare i livet (Socialstyrelsen, 2010).

Representanter från grundskolan menar att det finns bra kompetens i skolan för att ge eleverna förutsättningar för att lyckas, men upplevelsen är också att resurserna inte räcker till för att hantera allt. För samtidigt som skolan enligt beskrivning kan ge upphov till stress, så ska skolan också klara av att kompensera för den stress som finns i hemmiljön och i samhället i övrigt. Detta tillsammans med att många barn har omfattande behov och att vissa funktionsnedsättningar ökar, talar egentligen för att skolan skulle behöva vara ett mindre sammanhang, mindre grupper, lugnare tempo och högre personaltäthet för att kompensera och ge alla barn möjlighet utifrån sina förutsättningar.

”Ibland upplever jag att det blir mer uppfostran än undervisning och ibland är det svårt att se hur långt vårt uppdrag sträcker sig.”

Enligt grundskoleförvaltningens kvalitetsrapport för 2017 (Malmö stad, 2017 c) kvarstår kompetensförsörjningen som en av de allra största utmaningarna såväl i Malmö som i riket. Förvaltningen arbetar intensivt med kompetensförsörjning samt andra viktiga områden som arbetsmiljö, ledarskap och utvecklingsmöjligheter för att attrahera, utveckla och behålla kompetenta medarbetare.

Representanter från förskolan lyfter särskilt det kompensatoriska uppdraget som en av de viktigaste utgångspunkterna för att främja en god hälsa bland barn och unga – det är det som vi gör varje dag och vi behöver fortsätta anpassa miljön till barnet och inte tvärtom. Forskning visar att barn som gått i förskola har lägre förekomst av psykiska problem och får bättre skolresultat i språk och matematik. I vuxen ålder har de högre utbildningsnivå och en högre inkomst än barn som inte gått i förskola (Folkhälsomyndigheten, 2017 d).[1] Under 2017 fattade riksdagen beslut om att förskoleklassen ska bli obligatorisk från och med höstterminen 2018. Forskningen visar till övervägande del att deltagande i förskola medför positiva effekter för svaga elevgrupper och mot bakgrund av det kan det vara rimligt att alla elever deltar i förskoleklassen som ett sätt att skapa jämlika förutsättningar (Regeringen, 2017).

Några faktorer som har visat sig vara viktiga att arbeta med inom förskolan för att främja en god psykisk hälsa är kompetensutveckling av personalen, att en hög andel av personalen har utbildning motsvarande förskollärarexamen och att det finns en bra övergång mellan förskola och skola (Folkhälsomyndigheten, 2017 d)

Att nå en hög andel personal med förskollärarutbildning är en utmaning i relation till senaste årens sjunkande andel förskollärare och de utmaningar som Malmö, och landet i övrigt, har när det gäller att rekrytera tillräckligt med förskollärare till förskolan. I Malmö har andelen förskollärare under flera år minskat i takt med utbyggnaden, trots intensiva rekryteringsinsatser (Malmö stad, 2017 f). Förskolornas utvecklingsarbete påverkas av andelen förskollärare men också av kompetensen i arbetslaget i sin helhet. I Malmö pågår därför bland annat insatser för att höja kompetensen hos barnskötare. Förskoleförvaltningen inledde ett projekt kring detta under 2016 som bland annat handlar om uppdragsutbildningar, traineeutbildning samt ett införande av konceptet förskoletalanger (Malmö stad, 2017 f).

När det gäller övergången mellan förskola och skola så kan den för vissa barn och familjer orsaka stress, oro och otrygghet. Sådana reaktioner kan innebära en risk för svårigheter i skolan och sociala problem senare under uppväxten. Att det finns rutiner för övergången från förskola till skola har däremot positiva effekter på barns psykiska hälsa och utveckling (Folkhälsomyndigheten 2017 d). Representanter från förskolan i Malmö lyfter att det har saknats bra rutiner för övergången mellan förskolan och grundskolan. De upplever att en bristfällig övergång leder till att barnet riskerar att ”tappa” ett halvår innan skolan uppmärksammar det som förskolan redan sett. Förskoleförvaltningen och grundskoleförvaltningar har nu tagit fram gemensamma rutiner kring detta och förhoppningen är att dessa kan bidra till positiva effekter för barnen (Malmö stad, 2017 b).

Mycket av det främjande och universellt förebyggande arbetet upplevs således av flera representanter vara en naturlig del av det grundläggande uppdraget. Samtidigt har det sannolikt skett förändringar i de miljöer där barn och unga rör sig som påverkat utvecklingen av den psykiska hälsan negativt. Det kan därför finnas anledning att även inom ramen för det grundläggande uppdraget för olika verksamheter reflektera över de förändringar som skett, miljömässigt såväl som strukturellt. I Skolans arbete med elevers psykiska hälsa (2017), lyfter till exempel Engström & Engström att samtidigt som skolan lyfts fram som en viktig arena för barn och ungas psykiska hälsa, så har skolan blivit mer individualiserad. Den betonar vikten av att se varje elev utifrån sina förutsättningar, men ger också individen mer ansvar för sitt eget mående. Det kan innebära att fokus flyttas från skolan som hälsofrämjande miljö till fritiden som en viktigare faktor för hälsans utveckling.

[1] Forskningen bygger på studietypen naturligt experiment, vilket innebär att de båda grupperna är jämförbara. Det är alltså inte barnens eller familjernas egenskaper som styr ifall barnen går i förskola eller inte.