Trend: Utvecklat transportsystem

bildbankmalmo_november_1190_20141114_pr_8596893151a369f17481f2d4337a7d43__70007

En utmaning som följer av urbaniseringen är en ökad belastning på transportsystemet och därför ett behov av anpassning till en växande befolkning. Resandet har mångdubblats under de senaste 20 åren utan att transportsystemet utvecklats i samma takt, och det förutsätter stora investeringar för att möta framtidens behov (Trafikverket, 2017). Infrastruktur kan på olika sätt stärka eller begränsa invånarnas sociala utrymme och deltagande i samhället genom till exempel placering av vägar, utformning av miljöer, placering av hållplatser, kostnader och tillgänglighetsanpassning.

Trenden är att transportsystemet blir snabbare, mer automatiserat och mer välfungerande. Det integreras mer över landsgränser och mellan trafikslag, bilen får en förändrad roll, kraven på anpassningar till miljön ökar och människors värderingar och levnadsvillkor kommer att påverka utformningen i högre grad.

Investeringar i regional och lokal kollektivtrafik kan generellt antas komma fler till del. En utbyggd, snabbare och mer välfungerande infrastruktur leder däremot inte automatiskt till att invånarna upplever bättre tillgänglighet, vilket är en förutsättning för deltagande i samhället. Socioekonomiska förutsättningar och upplevelsen av trygghet behöver belysas i diskussionen kring transportsystemets utveckling och dess påverkan på delaktighet.

Transportsystem, tillgänglighet och valbarhet

Socioekonomiska förutsättningar, framförallt inkomst, påverkar hur mycket och på vilket sätt invånare reser. Den som har en högre inkomst kan resa i större utsträckning och risken för att hamna i utanförskap minskar (Malmö stad, 2016 k; Winter, 2015). För att ge alla invånare samma förutsättningar för deltagande i sociala aktiviteter och arbetsliv måste transportsystemet därför erbjuda olika färdsätt (Trafikverket, 2014). Ojämlik tillgång och barriärer i trafiksystemet kan förstärka segregation och bidra till isolering med minskad delaktighet och tillit som följd (Malmö stad, 2016 k). Forskning visar att personer med sämre socioekonomiska förutsättningar drabbas hårdare av transporternas negativa konsekvenser, och drar samtidigt minst nytta av den tillgänglighet som en bra infrastruktur erbjuder. Personer med sämre socioekonomiska förutsättningar bör därför vara de som främst få ta del av de fördelar som transportsystemet kan ge (Winter, 2015).

Potentiella målkonflikter i planeringen

Det kan uppstå målkonflikter i planeringen som kan få betydelse för Malmöbornas delaktighet. En trend som gör anspråk på att kapa restider, kan leda till fler barriärer och färre korsningspunkter som minskar gång- och cykeltrafikanters tillgänglighet. För att barn och unga ska ha möjlighet att våga cykla i samma utsträckning framöver, blir det därför viktigt att fortsätta prioritera cykelsatsningar och att göra cykelvägnätet komplett.

Genom satsningar på en utvecklad kollektivtrafik i Malmö ökar tillgängligheten för fler och nuvarande kapacitetsbrist kan avhjälpas. Malmös trafik- och mobilitetsplan lyfter särskilt betydelsen av att erbjuda alternativa färdsätt med lägre kostnader för den enskilde. Detta möjliggör, tillsammans med minskade restider och pålitliga transporter, att malmöbor oavsett inkomst lättare kan nå arbete, utbildning, kultur- och fritidsaktiviteter och nöjen. I såväl trafik- och mobilitetsplanen som i Malmö stads översiktsplan är ambitionen att det ska vara tätt mellan korsningspunkterna trots en utvecklad kollektivtrafik. Så som förhandlingarna pågår inom Sverigeförhandlingen är också ambitionen att satsa på både cykel- och kollektivtrafik.

Det skulle också kunna finnas en potentiell målkonflikt mellan sociala och miljömässiga ambitioner. Om investeringarna i transportsystemet främst utgår från behoven i mer socioekonomiskt utsatta områden främjas en mer jämlik delaktighet genom en ökad tillgänglighet och valbarhet gällande färdsätt. Genom att istället lägga vikt vid att erbjuda alternativa färdsätt i områden med bättre socioekonomiska förutsättningar skulle effekten kunna bli ett minskat bilresande och positiva effekter för miljön. Om fler bilresenärer börjar använda kollektivtrafik frigörs också mer yta i staden som kan nyttjas till annat eftersom bilen tar mer yta i anspråk än kollektivtrafiken. Erfarenhetsmässigt har det dock varit svårt att genom endast förbättrade alternativ få en betydande minskning av bilåkande i områden med bättre socioekonomiska förutsättningar.

Trygghet

En annan förutsättning för delaktighet i till exempel utbildning, arbete och kultur är trygghet. Transportsystemet kan bidra till upplevelsen av trygghet. Mer eller mindre rörelse påverkar hur trygg en plats upplevs. Hur gator, kollektivtrafik och gång- och cykelvägar utformas och kopplas till varandra påverkar hur människor rör sig. För att kollektivtrafiken ska utnyttjas behöver hållplatser vara placerade på ett sätt så att de upplevs som trygga. Trygghet finns alltid med som en faktor i transportsystemets utformning på såväl nationell som regional och lokal nivå. Trafikverket ska till exempel vara ett föredöme när det gäller tillgänglighet för personer med särskilda behov och bidra till allas delaktighet i samhället. Utmaningen ligger i att det krävs aktiv planering för att uppnå detta (Trafikverket, 2017).

I Malmö områdesundersökning [1] framgår att det är relativt ovanligt att Malmöborna har avstått från aktiviteter på grund av otrygghet eller rädsla för att utsättas för brott. Den aktivitet som flest respondenter avstått ifrån är att åka buss eller tåg (elva procent) följt av att gå på restaurang/bar/disco och sportevenemang (sju procent) (Malmö högskola, 2016).

Individens påverkan

Människors värderingar och levnadsvillkor förväntas få en större påverkan på utformningen av transportsystemet framöver. I Malmö upplevs sociala aspekter ha fått en ökad betydelse i trafikplaneringen och förståelsen ökar bland flera av de aktörer som har ett finansieringsansvar. Däremot finns det idag inte tillräckliga styr- och uppföljningssystem för att säkerställa att sociala aspekter värderas i planering och utformning av infrastruktur, trafikering och tillhörande tjänster (Malmö stad, 2015 c). Det kan bidra till att de sociala aspekterna inte beaktas i tillräckligt stor utsträckning. I en genomgång av de sociala nyttor som presenterats inom ramen för Sverigeförhandlingen framgår också att det finns stora behov av att utveckla en metodik för att bättre förstå och fånga samspelet mellan transportsatsningar och sociala perspektiv (Winter, K 2015).

Trygghet i lokalgator
Hösten 2015 startades ett Malmöinitiativ (”sakta farten Malmö”) som tog upp frågan om höga hastigheter och andra farliga trafikbeteenden i Möllevången och boende i området efterfrågade åtgärder mot detta. Samtidigt påbörjades på gatukontoret ett arbete om just trygghet i lokalgator och hur kommunen ska hantera denna typ av frågor. Malmöinitiativet om trafiken i Möllevången integrerades sedan i arbetet med att ta fram en policy eller strategi för trygghet i lokalgator som ett ”case”. I arbetet med ”case” Möllevången beslutades att det skulle ske i dialog med boende och verksamma i området. Arbetsgrupp bestående av trafikplanerare, trafikreglerare, dialogutvecklare samt trafiksäkerhetsutvecklare har sedan våren 2016 tillsammans tagit fram ett arbetssätt där dialog med Malmöborna är en central del av arbetet. Tanken med konceptet är att integrera Malmöbor och politiker i hela processen och arbetsgruppen har under hela arbetsprocessen haft en nära dialog med initiativtagarna av Malmöinitiativet.

[1] Läs mer om Malmö områdesundersökning på www.malmo.se/Kommun–politik/Sa-arbetar-vi-med…/Trygghetsfragor-i-Malmo/Sarskilda-utmaningar/Brotts–och-drogforebyggande-arbete/Malmo-omradesundesokning-MOMS.html