Trend: Urbanisering

bildbank160906_0344_bb_torg_pr_34962798c8e7d340196dbc60aa79f093__70007

Nästan hälften av världens befolkning lever i städer och FN förutspår att denna andel kommer att öka ytterligare fram till år 2050 (SCB, 2013)[1]. Befolkningen i Sverige passerade tio miljoner i början av 2017 och enligt prognoserna elva miljoner 2024. En folkökning på en miljon har aldrig tidigare skett så fort (SCB, 2016). I en nationell befolkningsprognos bedöms ungefär 70 procent av befolkningsökningen i Sverige mellan 2011 och 2040 ske i de tre storstadslänen (Nilsson, 2012). Idag sker urbaniseringen i Sverige huvudsakligen inte genom stora omflyttningar från land till stad som tidigare. Tätorterna växer istället främst genom invandring och fler födda (SCB, 2015).

Preliminärt ökade befolkningen i Malmö med cirka 5600 personer under 2016 vilket motsvarar en tillväxttakt på cirka 1,7 procent. Den positiva befolkningstillväxt som Malmö har haft de senaste 30 åren förväntas fortgå. Malmös befolkning förväntas öka med cirka 5500 personer per år fram till 2026, vilket motsvarar en årlig tillväxttakt på 1,6 procent. Antalet asylsökande förväntas minska kraftigt i Malmö under de kommande åren jämfört med tidigare prognoser. Långa handläggningstider gör dock att kommunernas mottagande av de som beviljats uppehållstillstånd väntas öka under 2017 för att sedan minska under 2018-2020. Barn och ungdomar förväntas stå för en relativt stor andel av de asylsökande och kommunmottagna under de närmaste åren (Malmö stad, 2016 b).

Det finns flera effekter och utmaningar kopplade till urbanisering. Några exempel är en mer heterogen befolkning, behov av en anpassad infrastruktur, att tillgodose efterfrågan på bostäder med god boendekvalitet och att bibehålla en hälsosam miljö. Det handlar också om att hantera ökade krav på service och därmed en anpassad kommunal organisation och att hantera en hög investeringsnivå som blir följden av en större befolkning.

Historiskt har det funnits ett positivt samband mellan urbanisering och ekonomisk tillväxt. Sambandet är väl etablerat även om det saknas samstämmighet kring orsakssambanden. Städer kan ses som en plats där nya idéer och ny teknik får fäste och där kreativa människor bidrar till ekonomisk tillväxt. I detta fall är det urbaniseringen och staden i sig som bidrar till ekonomisk tillväxt. Andra menar att det är den ekonomiska tillväxten på nationell nivå som bidrar till geografiska omfördelningseffekter med urbanisering som resultat. Dessa olika teorier kan ge kompletterande förklaringar till utvecklingen (Göteborgs stad, 2010; Johansson, M 2006).

Urbanisering och jämlikhet

Av en undersökning från SKL framgår att det inte är kommunstorlek eller graden av befolkningstillväxt i sig som tycks ha betydelse för medborgarnas syn på möjligheten till inflytande och insyn. Sannolikt bidrar istället till exempel skillnader i socioekonomiska förhållanden till skillnader i upplevt inflytande (SKL, 2015 a). Urbaniseringen kan förstärka inkomst- och hälsoklyftorna och skillnaderna i delaktighet mellan olika grupper i staden, eftersom urbaniseringen ofta leder till en mer heterogen befolkning där fler riskerar att hamna utanför arbetsmarknaden. Samtidigt som fler känner sig inkluderade och kan påverka sina levnadsvillkor, känner sig andra alltmer marginaliserade och utestängda från att delta (SKL, 2016). Större socioekonomiska skillnader mellan olika grupper i befolkningen bidrar således också till större skillnader i delaktighet.

Utifrån indikatorerna som redovisas i kapitel Redovisning av­­ indikatorer framgår det att andelen lågutbildade i Malmö fortsätter att minska, andelen sysselsatta ökar, ungdomsarbetslösheten minskar och andelen av befolkningen och antalet hushåll med försörjningsstöd minskar trots att antalet Malmöbor har blivit fler. Inom flera områden ses en positiv utveckling trots en hög befolkningstillväxt. Det tycks alltså vara möjligt att vända en negativ utveckling trots en kraftig inflyttning till Malmö. Eftersom de med bättre socioekonomiska förutsättningar generellt också upplever sig mer delaktiga, borde delaktigheten bland Malmöborna därmed också kunna öka.

Samtidigt som sysselsättningsgraden ökar på en övergripande Malmönivå, är skillnaderna påtagligt stora och ökar mellan till exempel de med förgymnasial och dem med gymnasial eller eftergymnasial utbildning. Antalet hushåll med långvarigt försörjningsstöd ligger också på en fortsatt hög nivå liksom arbetslösheten, trots att det finns fler lediga jobb än någonsin i Malmö (Malmö stad, 2016 i). Även för dessa variabler finns stora och ökande skillnader mellan grupper med olika utbildningsnivå och mellan svensk- och utlandsfödda.

Befolkningen i Malmö fortsätter växa och den främsta anledningen till befolkningstillväxten är att det invandrar fler från utlandet till Malmö än det flyttar människor till utlandet från Malmö. Det stora antalet flyktingar som kommit till Malmö under de senaste åren, och som enligt prognos ligger på en något högre nivå även under 2017 (Malmö stad, 2016 a), bidrar till att många lever i Malmö dels i väntan på asyl, dels i en situation där de ännu inte kommit i arbete och blivit självförsörjande. Utlandsfödda, låginkomsttagare och de som står utanför arbetsmarknaden är grupper som generellt sett upplever lägre delaktighet. Med en fortsatt kraftig urbanisering och migration följer en inflyttning som sannolikt kommer att bidra till att dessa grupper blir större och därmed sannolikt ger en negativ påverkan på delaktigheten.

[1] Enligt Eurostat hade Sverige högst urbaniseringsgrad i Europa 2012. Sättet att mäta påverkar dock utfallet. Tätortsbegreppet skiljer sig till exempel åt mellan olika länder.