Sammanfattning

Gröna skolgårdar Tingdammsskolan

Syftet med Malmö stads hållbarhetsrapport är att ge staden ett underlag för planering och prioritering på längre sikt med fokus på hållbar utveckling i Malmö. I rapporten presenteras indikatorer samt en djupgående analys inom ett aktuellt område. Temat för årets rapport är delaktighet. Målgrupp för rapporten är framförallt politiker och tjänstepersoner som arbetar med budget, planering och utveckling.

Tema delaktighet

Temat för årets rapport är delaktighet och tar sin utgångspunkt i Malmö stads kommunfullmäktigemål En ung, global och modern stad. Av målet framgår att ”Malmöborna ska känna sig stolta över sin unga, globala och moderna stad där frågor om jämlikhet, jämställdhet, antidiskriminering, miljö och delaktighet står högt på dagordningen” (Malmö stad Budget 2016).

Begreppet delaktighet

Delaktighet handlar om en aktiv medverkan, ofta med betoning på en känsla av att vara till nytta och ha medinflytande[1]. Möjligheten till delaktighet och inflytande i samhället är kärnfrågor för ett demokratiskt samhälle. Valdeltagande är ett viktigt mått på delaktighet, men en kommun kan spela en nyckelroll i att skapa ökad delaktighet i flera andra sammanhang. Dels ur ett demokratiskt perspektiv: att alla Malmöbor ska ha möjlighet till delaktighet och inflytande, och dels ur ett verksamhetsperspektiv: att de som är brukare av kommunens tjänster ska ha möjlighet till delaktighet och inflytande. Delaktighet finns inskrivet i flera olika svenska lagar, exempelvis socialtjänstlagen, plan- och bygglagen och skollagen.

Delaktighet och hållbar utveckling

Forskning inom olika områden så som hälsa och miljö visar att delaktighet är en viktig och ibland avgörande faktor för hållbar utveckling. Grupper med lågt valdeltagande har till exempel en lägre självskattad hälsa än dem med högre valdeltagande. Det finns också ett samband mellan socialt och kulturellt deltagande och fysisk hälsa. Delaktighet är en av de mest grundläggande förutsättningarna för måluppfyllelse av FN:s globala mål för hållbar utveckling. För att få till stånd den omställning som krävs för att begränsa människans påverkan på klimatet förutsätts en process där dialog och vilja att förändra är avgörande. I många fall är det beteendemönster som behöver förändras. Detta kräver både lärande och delaktighet.

Skillnader i delaktighet

Gemensamt för indikatorerna som beskriver delaktigheten bland Malmöborna är att det finns skillnader i delaktighet mellan män och kvinnor, socioekonomiska grupper, åldersgrupper och mellan svenskfödda och utlandsfödda. I vissa fall har skillnaderna ökat. Ökade skillnader i delaktighet mellan olika grupper är i sig själv negativt, men kan på längre sikt också bidra till ökade skillnader i hälsa.

Trender

Ett antal olika trender kommer att påverka Malmöbornas delaktighet framöver. Exempelvis kan digitalisering ge goda förutsättningar för att utveckla Malmö i den riktning som beskrivs i Kommunfullmäktiges mål om En ung, global och modern stad. För medborgarna kan digitaliseringen bidra till bättre förutsättningar för kommunikation, engagemang och politiskt inflytande eftersom fler kommunikationskanaler gör att fler invånare kan hitta något som väcker intresse (Statens offentliga utredningar, 2015 b). Digitaliseringen ger också möjligheter till offentliga tjänster av högre kvalitet. För Malmöborna kan detta bidra till en ökad delaktighet för fler och därmed en utjämnande faktor mellan olika grupper i staden.

Samtidigt visar analysen att trenderna riskerar att förstärka skillnaderna i delaktighet mellan olika grupper i Malmö. Exempelvis kan urbaniseringen förstärka inkomst- och hälsoklyftorna och skillnaderna i delaktighet mellan olika grupper i staden, eftersom urbaniseringen ofta leder till en mer heterogen befolkning där fler riskerar att hamna utanför arbetsmarknaden.

Digitaliseringen anses vara skill-biased, vilket innebär att den gynnar högutbildade mer än lågutbildade. För att kunna ta del av olika digitala tjänster förutsätts också en förmåga att ta del av information och tillgång till rätt verktyg. Det digitala utanförskapet har ett tydligt samband med ålder, utbildning och inkomst. Ett digitalt utanförskap riskerar att öka marginaliseringen av de grupper som redan har sämst förutsättningar för delaktighet, på olika arenor så som arbetsmarknad, hälso- och sjukvård och utbildning (Svenska stadsnätsföreningen, 2016).

Slutligen kan ojämlik tillgång till och barriärer i trafiksystemet förstärka segregation och bidra till isolering med minskad delaktighet och tillit som följd (Malmö stad, 2016 k). Forskning visar att personer med sämre socioekonomiska förutsättningar drabbas hårdare av transporternas negativa konsekvenser, och drar minst nytta av den tillgänglighet som en bra infrastruktur erbjuder.

Slutsats

Den slutsats som är särskilt framträdande i rapporten, utifrån såväl nuläget som från trendanalysen, är att det kommer att bli än viktigare att arbeta för att involvera de grupper i samhället som är mest utsatta utifrån till exempel socioekonomi, funktionshinder och födelseland. Dessa grupper är ofta minst delaktiga.

Det finns olika former av delaktighet som ofta sammanfattas i en delaktighetstrappa[2]: information (minst delaktighet), konsultation, dialog, inflytande, medbeslutande (störst delaktighet) (Arnstein, S 1969).

stegen-trappan

Bildtext: Delaktighetstrappan som visualiserar olika former av delaktighet utifrån graden av involvering. Källa: Sveriges Kommuner och Landsting, 2013

 

Det är viktigt för exempelvis en kommun att vara tydlig med vad deltagarna kan vara med och påverka. Stegen i delaktighetstrappan kan vara ett stöd.

Kommunen behöver nya sätt att nå ut till Malmöborna och dialog blir allt viktigare som metod för delaktighet och inflytande. Ökade skillnader i ett samhälle ökar också behovet av att få med olika gruppers erfarenheter, inte minst för att inkludera resurssvaga grupper (Sveriges kommuner och landsting (SKL), 2016).

Inriktningar

Utifrån slutsatserna presenteras några viktiga inriktningar nedan:

1. Ökat medskapadefokus i dialogen med Malmöborna

För att inkludera de grupper som har sämre förutsättningar för delaktighet blir medskapandeprocesser allt viktigare (SKL, 2016). Medskapande är ett sätt att nå dessa grupper och samtidigt skapa förutsättningar för deltagande (handlingskompetens). Denna form av dialog används i allt större utsträckning av kommunen, men den behöver utvecklas ytterligare i både ordinarie verksamhet och i särskilda projekt.

2. Säkerställ att Malmöborna har handlingskompetens för att delta

Kunskap och förutsättningar skiljer sig åt mellan olika grupper och individer i befolkningen. Malmö stad eller andra som tar initiativ till dialog med Malmöborna har därför ett ansvar för att se till att deltagarna har rätt förutsättningar för att kunna delta. Det kan handla om motivation, möjligheter att delta eller kunskap inom ett specifikt område (så kallad handlingskompetens). Att tillgängliggöra information kan vara ett första steg.

3. Tvärsektoriell samverkan med ökat fokus på informella nätverk

Allt fler samhällsfrågor är tvärsektoriella och komplexiteten leder till ett behov av att utveckla samverkan mellan olika aktörer både inom och utanför staden. Det finns flera exempel på hur Malmö stads samverkan med olika organisationer har fördjupats på senare tid. Det finns också ett ökat behov av nya former för samverkan med informella grupperingar. Att ta tillvara kunskap som skapas i informella sammanhang kan bidra till att fler känner sig delaktiga och samtidigt stärka den sociala sammanhållningen i staden. ‘

4. Anpassa planering, organisering och beslut till befolkningens behov

Urbanisering, digitalisering och utvecklingen av transportsystemet driver på snabba samhällsförändringar och kommunen får en viktig roll i att involvera medborgarna i förändringsarbetet. Detta förstärks eftersom individens värderingar, behov och levnadsvillkor får större betydelse för utformningen av samhället framöver. Det är viktigt att skapa tillit och delaktighet även inom den kommunala organisationen för att kunna föregå med gott exempel och leverera en service av hög kvalitet. Det finns exempelvis behov av samordning mellan förvaltningar kring dialogprocesser. Det är också viktigt att det finns beredskap att ta omhand de synpunkter som kommer från Malmöborna. Slutligen krävs ett stort engagemang för att bygga och tillvarata befintliga arenor för dialog.

Utveckling under 2016

För de flesta indikatorer går det inte att utläsa några större skillnader i utvecklingen jämfört med föregående år. Detta beror främst på att indikatorerna som följs i rapporten är trögrörliga. För flera indikatorer saknas det också ny statistik sedan 2015. Några av förändringarna sedan föregående rapport redovisas nedan.

Utbildningsnivån i befolkningen fortsätter att öka och ungdomsarbetslösheten minskar för både kvinnor och män. Under 2014 (senaste mätår) fortsatte också energianvändningen per invånare att förbättras och det bedöms möjligt att nå målet i miljöprogrammet om att energianvändningen i Malmö ska sänkas med minst 20 procent per person fram till 2020.

Hemlösheten fortsätter att öka både för barn och vuxna. Ökningen av antalet barn i hemlösa hushåll är avsevärt mycket större än befolkningsökningen i samma åldersgrupp.

Den självskattade hälsan bland barn och unga[3] har försämrats påtagligt i Malmö sedan den senaste mätningen 2012. Den självskattade hälsan försämras i högre åldrar. Störst försämring i Malmö ses bland flickor i årskurs två på gymnasiet som redan 2012 hade lägst självskattad hälsa. Endast 66 procent av flickorna i årskurs två på gymnasiet uppgav att de hade en god självskattad hälsa, jämfört med 80 procent år 2012.

På regional nivå försämras också den självskattade hälsan, särskilt för flickor i årskurs två på gymnasiet. Störst försämring mellan årskurserna är för flickor mellan årskurs sex och årskurs nio.

I den nationella undersökningen Skolbarns hälsovanor används inte samma mått på självskattad hälsa som i Malmö stads Hållbarhetsrapport och utfallen är därför inte jämförbara. Generellt ses däremot en försämring av den psykiska hälsan bland tonåringar i Sverige under de senaste 30 åren. I de senaste mätningarna sker särskilt en försämring flickorna (Folkhälsomyndigheten, 2014; Region Skåne, 2012; Region Skåne, 2016)[4].

Långsiktig trend

Indikatorerna ger ingen entydig bild av Malmös hållbara utveckling på längre sikt. Den långsiktiga trenden för miljöindikatorerna i hållbarhetsrapporten är att de utvecklats positivt.  Även i Malmös Miljöredovisning 2016 framgår en positiv trend för Malmös miljömål[5]. Däremot sker inte utvecklingen i tillräckligt snabb takt, vilket innebär att Malmö stad inte kommer att uppnå de flesta av sina miljömål i utsatt tid. Det finns flera frågor att arbeta vidare med, till exempel att intensifiera arbetet med att minska energianvändning och att öka andelen förnybar energi.

För flera av de sociala indikatorerna ses en försämring eller avsaknad av en positiv utveckling i ett långsiktigt perspektiv. Det är särskilt oroväckande att flera indikatorer som berör barn har utvecklats negativt. Det avser till exempel barn i ekonomiskt utsatta hushåll, strukturell hemlöshet och självskattad hälsa[6]. För indikatorn behörighet till gymnasiet (avser behöriga till yrkesförberedande program) ses endast en liten försämring mellan 2010/2011 och 2015/2016. Andelen elever i årskurs nio som är behöriga till yrkesförberedande program är högre i elevgruppen exklusive nyanlända än i gruppen samtliga elever. Detta gäller i Malmö såväl som i riket för kommunala skolor, och i Malmö även för fristående skolor. Andelen behöriga i gruppen exklusive nyanlända ökade mellan 2014/2015 och 2015/2016. Andelen behöriga elever i gruppen samtliga elever minskade däremot för kommunala skolor och låg kvar på samma nivå för fristående skolor.

För vuxna ser utvecklingen bättre ut med en positiv utveckling på flera områden så som utbildningsnivån, tillit till andra och sysselsättningsgrad. Sysselsättningsgrad är den enda indikatorn som visar på skillnader i utvecklingen för kvinnor respektive män. Skillnaden beror på att sysselsättningen sjönk mer för män än för kvinnor efter finanskrisen 2007 och att återhämtningen sedan gått i samma takt får båda könen.

I nedanstående matriser redovisas översiktligt utfallet för de indikatorer som presenteras i rapporten. Matriserna presenterar utfallet utifrån kön, utbildningsbakgrund och utländsk bakgrund. Trenden beskriver om utfallet för indikatorn har förbättrats, försämrats eller om ingen förändring skett mellan utgångsvärdet och senaste värdet. Svart avser försämrat värde, grönt avser förbättrat värde och grått avser oförändrat värde. Årtalen för utgångsvärdet och senaste värdet skiljer sig åt mellan olika indikatorer.

Obs! Gällande färgmarkeringarna svart och grönt för trenden är ingen hänsyn tagen till hur stor skillnad som uppmätts mellan utgångsvärde och senaste värde. Bedömningen är endast gjord utifrån att det finns en skillnad i positiv eller negativ riktning.

Klicka på bilderna för att förstora dem.

Utfall utifrån kön

Utskrift

Utfall för personer med svensk respektive utländsk bakgrund

Utskrift

Utfall för personer med olika utbildningsnivå

Utskrift

Kommentarer till matrisen

  • Barn i ekonomiskt utsatta hushåll – i matrisen redovisas utvecklingen mellan 1991-2013. I redovisningsdelen i rapporten redovisas endast utvecklingen mellan 2000-2013. Eftersom det saknas statistiskt underlag för flera år mellan 1991-2000 blir läsbarheten av diagrammet bättre med detta tillvägagångssätt.
  • Inskrivna barn i förskola – bygger på en sammanslagning av utfall för samtliga åldersgrupper. Talen för pedagogisk omsorg är små och redovisas inte i denna matris.
  • Behörighet till gymnasiets yrkesförberedande program – i hållbarhetsrapporten redovisas nationellt jämförbar statistik från skolverket som inkluderar nyanlända elever. Grundskolenämnden redovisar betygsstatistik för elever exklusive nyanlända och resultaten är därför inte jämförbara.
  • Behörighet till gymnasiets yrkesförberedande program – elever med okänd bakgrund, till exempel elever med tillfälliga personnummer räknas endast med i totalen. De ingår varken i gruppen svensk eller utländsk bakgrund. Detta påverkar trenden negativt, eftersom mycket få elever med okänd bakgrund uppnår gymnasiebehörighet och antalet i gruppen har ökat.
  • Strukturell hemlöshet – bygger på uppgifter om “antal strukturellt hemlösa” – eftersom det inte är möjligt att mäta andel strukturellt hemlösa av hela befolkningen. Den demografiska utvecklingen måste därför tas i beaktande.
  • Hushåll med långvarigt ekonomiskt bistånd – bygger på uppgifter om andel av den totala befolkningen.
  • Arbetslöshet – bygger på uppgifter om åldersgruppen 16-64 år.
[1] Ur Nationalencyklopedins definition.
[2] I rapporten används trappan endast som en bild för att illustrera att det finns olika nivåer att arbeta på, de olika stegen i trappan behandlas därför inte ingående. Tolkningen av stegen kan också skilja sig åt mellan olika verksamheter och aktörer.
[3] Självskattad hälsa är ett subjektivt mått på generell hälsa och bygger på individens egen uppfattning av sin egen hälsa.
[4] I den nationella enkäten Skolbarns hälsovanor används frågan ”Hur tycker du att din hälsa är?” Svensk forskning har visat att när skolelever svarar på frågan ”Hur mår du rent allmänt?” väger de in fysiska och psykiska aspekter, men också sociala så som relationer till föräldrar och kamrater. ”Hur tycker du att din hälsa är?” är mer inriktad på just hälsa (Fridh, M 2016).
[5] Några av indikatorerna i hållbarhetsrapporten överensstämmer med de som följs upp inom ramen för miljömålen. Läs mer om miljöredovisningen på www.malmo.se/redovisningar
[6] För vidare resonemang kring självskattad hälsa bland barn och unga se rubriken ”Utveckling under 2016”.