Boendemiljö och stadsutveckling

 

Strukturell hemlöshet

Definition av indikatorn – Andel (%) som är hemlösa på grund av strukturella skäl (avser samtliga åldrar om inget annat anges) – det vill säga bostadsbrist i kombination med att de inte har ekonomiska eller andra förutsättningar att ta sig in på den reguljära bostadsmarknaden.

I diagrammen i kapitlet presenteras i vissa fall också uppgifter för social hemlöshet för att ge en övergripande bild av hemlöshet i stort. Med socialt hemlösa avses dem som har någon ytterligare problematik av social karaktär så som till exempel missbruk.

Diagram 13: Fördelning av strukturellt respektive socialt hemlösa (alla åldrar) av samtliga hemlösa (Malmö, %)

Andel socialt hemlösa har tidigare utgjort den största andelen av hemlösheten men sedan ett antal år tillbaka har den strukturella hemlösheten ökat. Det finns flera orsaker till att människor blir strukturellt hemlösa så som bristande förankring på bostadsmarknad och arbetsmarknad eller obetalda hyror. Den vanligast förekommande orsaken är bristande förankring och det är också denna kategori som ökat mest under åren.

Diagram 14: Fördelning av strukturellt respektive socialt hemlösa (alla åldrar) av samtliga hemlösa (kvinnor och män, Malmö, %)

Andelen hemlösa ökar bland kvinnor och minskar bland män avseende såväl strukturellt som socialt hemlösa. Skillnaden mellan könen minskar därför. När det gäller social hemlöshet finns det dock stora skillnader mellan könen.

Diagram 15: Andel strukturellt hemlösa efter hushållstyp (alla åldrar), av samtliga strukturellt hemlösa (Malmö, %)

Det är bland strukturellt hemlösa med barn som en ökning kan ses under tidsperioden 2009-2013. Däremot minskar andelen strukturellt hemlösa bland dem utan barn, framförallt bland dem som lever ensamma utan barn.

Diagram 16: Andel hemlösa totalt (alla åldrar) efter födelseland/världsdel, av samtliga hemlösa (Malmö, %)

Andel hemlösa totalt (både strukturellt och socialt) ligger högst bland dem födda i Asien, därefter födda i Sverige, övriga Europa och Afrika.

Diagram 17: Antal barn i strukturellt respektive socialt hemlösa hushåll efter åldersgrupp (Malmö, %)

Antal barn i strukturellt hemlösa hushåll har ökat påtagligt mellan 2009 och 2015 i alla åldersgrupper. Hänsyn bör tas till en växande befolkning men det är ett faktum att antal barn i dessa hushåll är fler. Antal barn i hemlösa hushåll är flest i den yngsta åldersgruppen och minskar sedan med stigande ålder. Antal barn i hemlösa hushåll har ökat kraftigt i hushåll med strukturell hemlöshet medan den ligger kvar på samma eller lägre nivå för hushåll med social hemlöshet.

Kollektiv styrka

Definition av indikatorn – Nivån av kollektiv styrka i ett område – bygger på uppgifter om befolkningen i åldern 18-85 år.  Begreppet kollektiv styrka handlar om i vilken utsträckning de boende i ett område har förmågan och viljan att skapa och upprätthålla gemensamma normer och områdets nivå av kollektiv styrka är en viktig faktor för att förstå variationer gällande bland annat trygghet mellan olika områden.

Indexet för kollektiv styrka bygger på två delar: social sammanhållning och tillit respektive informell social kontroll (respektive del kan anta värden mellan 0-20). Den totala kollektiva styrkan kan anta värden mellan 0-40). Det värde som redovisas är ett medelvärde där högre värden indikerar på högre nivåer av kollektiv styrka.

Diagram 18: Nivån av kollektiv styrka i befolkningen 18-85 år i olika områden (2012) (Kvinnor och män, Malmö och stadsområden)

 Diagram 19: Nivån av kollektiv styrka i befolkningen 18-85 år i olika områden (2012) (stadsområde Väster*)

I ett Malmö som helhet och på stadsområdesnivå är nivån av kollektiv styrka relativt jämn, stadsområde Väster ligger något högre än övriga. Det är först när materialet visas utifrån delområden som skillnader börjar träda fram. Persborg i Öster har den lägsta nivån (19) och Skumparp i Väster ligger högst (34).

Källa: Malmö områdesundersökning 2012 , Malmö högskola, Malmö stad och polisområde Malmö

* För denna indikator redovisas exempel på stadsområdes- och delområdesnivå eftersom indikatorn Kollektiv styrka i hög grad handlar om social sammanhållning och informell social kontroll i ett mindre geografiskt område.

Tillit till andra

Definition av indikatorn – Andel (%) av befolkningen i åldern 18-80 år med låg tillit till andra människor. Utgår från frågan ”Man kan lita på de flesta människor”. Svarsalternativen är Håller inte alls med, håller inte med, håller med, håller med fullständigt. Svar enligt Håller inte alls med eller håller inte med betraktas som låg tillit.

Diagram 20: Andel av befolkningen 18-80 år med låg tillit till andra (kvinnor och män, Malmö och Skåne, %)

Andel kvinnor och män med låg tillit till andra har minskat något sedan 2000. Detta avser såväl Skåne som Malmö. Malmö har en något högre andel kvinnor och män med låg tillit till andra än Skåne.

Diagram 21: Andel av befolkningen 18-80 år med låg tillit till andra per socioekonomisk markör (kvinnor och män, Malmö, %)

De som är i sysselsättning skiljer sig åt från övriga kategorier, och andelen med låg tillit är lägre i denna grupp. Vid en jämförelse mellan sysselsatta och arbetslösa så har skillnaderna mellan dessa grupper ökat sedan 2000 avseende kvinnor, medan skillnaderna har minskat för män.

Diagram 22: Andel av befolkningen i åldern 18-80 år med låg tillit till andra – efter födelseland (kvinnor och män, Malmö, %)

Andel kvinnor och män med låg tillit till andra är högre bland dem som är födda i ett utomeuropeiskt land eller i ett annat land i Europa (frånsett Norden) jämfört med dem födda i Sverige. Skillnaden mellan grupperna har ökat sedan 2000 för kvinnor, medan skillnaden mellan grupperna ligger kvar på samma nivå för män. Lägst andel med låg tillit till andra finns i gruppen kvinnor och män födda i övriga Norden.

Diagram 23: Andel av befolkningen i åldern 18-80 år med låg tillit till andra – efter åldersgrupp (kvinnor och män, Malmö, %)

Andel kvinnor med låg tillit till andra är högst i den yngsta åldersgruppen och för kvinnor i åldersgruppen 45-54 år. Medan andelen med låg tillit i den yngsta åldersgruppen har minskat för kvinnor har den ökat för män i samma ålder. Andel kvinnor och män med låg tillit är lägst i gruppen 65-80 år. Källa: Folkhälsoenkäten, Region Skåne

Energianvändning per invånare

Definition av indikatorn – Total energianvändning för Malmö per invånare (MWh/person)

Diagram 24: Total energianvändning per sektor och per invånare (Malmö, MWh/person)

Målet är att energianvändningen ska sänkas med minst 20 procent per person fram till år 2020 jämfört med den genomsnittliga användningen 2001-2005.

Energianvändningen per person har varit relativt stabil från början av 2000-talet och har minskat något under de senaste åren. Den höga energianvändningen 2005 och 2006 kan eventuellt förklaras med den osäkerhet som finns i statistiken. Minskningen under senare år beror till stor del på att Malmös befolkning årligen ökat med cirka 5 000 personer och att energianvändningen inom till exempel industri och jordbruk delas med antalet invånare.

Källa: Statistiska centralbyrån (SCB)

För sektorerna offentlig verksamhet, övriga tjänster och hushåll saknas data från SCB för Malmö för år 2005-2008 på grund av statistiksekretess. För att ändå kunna illustrera energianvändningen redovisas dessa tre sektorer tillsammans för dessa fyra år. För år 2009 kan tyvärr ingen totalsumma på energianvändningen erhållas på grund av sekretess och därför kan ingen data alls redovisas för detta år.

Produktion av förnybar och återvunnen energi

Definition av indikatorn – Total produktion av förnybar och återvunnen energi inom Malmös geografiska område (MWh).

Diagram 25: Produktion av förnybar och återvunnen energi (MWh) – per förnybar energiproduktion (Malmö, MWh)

Den totala produktionen av förnybar och återvunnen energi har ökat inom Malmös geografiska område sedan 2001. Sett till olika typer av förnybar energiproduktion står avfall för den största andelen och denna del har ökat successivt sedan 2001. Vid en jämförelse inom Malmös geografiska område så utgör den förnybara energin totalt drygt 21 procent av den använda energin under 2013 (senaste året med tillgänglig statistik över energianvändning i Malmö). Då låg energianvändningen på 7 259 GWh och den producerade energin med förnybart ursprung uppgick till 1570 GWh.

Källa: Vindstat, Vattenfall, Eon, VA SYD, SYSAV, Hagavik, Länsstyrelsen

Koldioxidutsläpp

Definition av indikatorn – Koldioxidutsläpp i Malmö per invånare (ton/person och år)

Diagram 26: Koldioxidutsläpp ton/invånare och år – per sektor (Malmö, ton)

Det har skett en förbättring av koldioxidutsläppen, från 6,22 ton/person 1990 till 5,05 ton/person 2014. Utsläppen minskade fram till 2010 då utsläppen ökade markant. Ökningen kan till stor del tillskrivas Öresundsverkets utsläpp.   Under 2011 och 2012 var Öresundsverket inte i drift lika mycket som under 2010. Målet är att minska växthusgasutsläppen med 40 procent fram till 2020 jämfört med 1990. Möjligheterna för att uppnå målsättningen har försvårats av Öresundsverket.

Industri och energi är den sektor som står för största andelen utsläpp. Under 2014 ökade koldioxidutsläppen per person något på grund av ökade utsläpp från industri- och energisektorn. Orsaken till ökningen under 2014 är inte Öresundsverket som under detta år minskade sina utsläpp till följd av minskad drift.

Källa: Miljöförvaltningen, Malmö stad