Malmöbons ekonomiska förutsättningar

 Nuläge – situationen idag

Under mitten av 1990-talet låg andelen biståndsmottagare i Malmö relativt högt, upp mot 16 procent för att 2008 gå ner till en historiskt låg nivå. Andelen biståndsmottagare i befolkningen har därefter ökat fram till 2013 men stabiliserades under 2014 (9,5 procent).

Däremot har andelen Malmöbor med långvarigt ekonomiskt bistånd ökat i Malmö mellan 2013 och 2014 – från 40,9 till 45,5 procent.   Göteborg, Stockholm och riket ligger något högre än Malmö men för dem planade det långvariga ekonomiska biståndet ut under 2014 vilket är att betrakta som ett trendbrott. Skillnaderna mellan kommunerna är fortsatt stora och varierar från två till 57 procent. Antalet mottagare av långvarigt ekonomiskt bistånd är fler i stora kommuner och allra flest i några av storstädernas stadsdelar.

I Malmö förekommer långvarigt ekonomiskt bistånd i större utsträckning bland kvinnor än bland män, bland dem med utländsk bakgrund mer än bland dem med svensk bakgrund och bland dem med endast förgymnasial utbildning jämfört med dem med gymnasial eller eftergymnasial utbildning.   Den genomsnittliga bidragstiden för dem som hade ekonomiskt bistånd i Malmö under 2015 är hög, cirka 40 procent av dem har haft ekonomiskt bistånd under mer än tre år.   Andel barn i hushåll med långvarigt ekonomiskt bistånd minskade i Malmö mellan 2012 och 2014 från 8,5 till 8,1 procent. 2014 låg motsvarande nivå i riket på 2,7 procent, i Stockholm 2,2 procent och i Göteborg sex procent.

I Malmö växer vart tredje barn upp i ekonomiskt utsatta hushåll under delar av, eller hela sin barndom. Sedan 1991 (när Rädda Barnen startade sin mätning) har Malmö varit den kommun med högst andel barn i ekonomisk utsatthet. Det senaste decenniet har Malmö legat på en ekonomisk utsatthet runt 30 procent. Medan framför allt Stockholm och delvis Göteborg haft en positiv utveckling de senaste åren och närmat sig rikssnittet så har små förändringar skett för Malmö. I familjer med utländsk bakgrund är andelen barn i ekonomisk utsatthet drygt 45 procent jämfört med familjer med svensk bakgrund där andelen ligger på runt tio procent.

Ekonomiskt bistånd

Antal hushåll med ekonomiskt bistånd i Malmö ökade något (från 16 218 till 16 403) mellan 2014 och 2015 men ökningen tycks ha planat ut något jämfört med tidigare år. I något stadsområde går utvecklingen i en positiv riktning med ett minskat antal biståndshushåll (Källa: KOLL – Malmö stads verktyg för uppföljning och statistik).
Andel barn som ingår i hushåll som någon gång under året har haft ekonomiskt bistånd har ökat årligen mellan 2011 och 2014. Mellan 2014 och 2015 har andelen dock minskat (18 till 16,9 procent) (Källa: Socialstyrelsen, Öppna jämförelser).

Faktorer som påverkat utvecklingen

Andelen biståndsmottagare i befolkningen och andel barn i ekonomisk utsatthet är två indikatorer att följa för att ge en fingervisning om Malmöbornas ekonomiska förutsättningar. Utfallet för dessa indikatorer har påverkats och påverkas av flera av de socioekonomiska och strukturella faktorer som i forskning visats ge en ökad risk för ekonomisk utsatthet. Det avser bland annat låg ålder (unga vuxna), låg utbildningsnivå, utländsk bakgrund, vistelsetid i Sverige, låg inkomstnivå och svag arbetsmarknadsanknytning.

En ung befolkning
I Malmö är åldersgruppen 25-35 år en av de största grupperna och Malmö kommer också under åren framåt ha en ung befolkning. Andelen unga vuxna med ekonomiskt bistånd är hög.

Utbildningsnivå och utländsk bakgrund
Långvarigt ekonomiskt bistånd i Malmö är mer vanligt förekommande bland dem med låg utbildningsnivå än dem med hög utbildningsnivå.  Andelen av Malmös befolkning med eftergymnasial utbildning har ökat kontinuerligt under flera år vilket borde ge en minskad risk för ekonomiskt bistånd sett ur ett befolkningsperspektiv. Långvarigt ekonomiskt bistånd är mer vanligt förekommande bland de Malmöbor som har utländsk bakgrund än de med svensk bakgrund.

Låga inkomster
Vad gäller inkomstnivå är Malmö en förhållandevis fattig kommun eftersom medelinkomsterna ligger under rikssnittet och de andra storstäderna. I en av rapporterna från Malmökommissionen – Befolkningsrörelser, försörjningsvillkor och bostadssegregation (Tapio Salonen), framgår att Malmöhushållen tappat i inkomster jämfört med riket under det senaste årtiondet och inkomst-ojämlikheten i Malmö har ökat under perioden 1990-2008 (en ökning med 57 procent, jämfört med 43 procent i riket). Låga medelinkomster i Malmö är en riskfaktor för ett ökat behov av ekonomiskt bistånd i befolkningen. Utvecklingen av inkomst-ojämlikheten säger dock också något om att risken för ekonomiskt bistånd är olika stor för olika grupper i samhället. Ökningen av antalet unika hushåll med ekonomiskt bistånd till och med 2014 kan indikera att många hushåll har låga inkomster och saknar ekonomiskt utrymme att hantera en större kostnad så som tandvård eller läkarvård eller perioder av arbetslöshet och/eller väntan på annan ersättning.

Arbetsmarknadsanknytning
Den ekonomiska utsattheten i vuxen ålder behöver till stor del också förstås i relation till personens anknytning till arbetsmarknaden. Under 2008 var drygt 50 000 personer i Malmö (i arbetsför ålder) fattiga utifrån EU:s definition , och 30 000 av dem hade haft inkomster som kunde relateras till arbete eller studier. Det kunde röra sig om tillfälliga arbeten, begränsad deltidsanställning eller studiemedel. Den andra delen som helt saknade inkomster, var således 20 000 personer eller tolv procent av den arbetsföra befolkningen i staden.

Barns ekonomiska utsatthet
I Malmö växer vart tredje barn upp i ekonomisk utsatthet under delar av, eller hela sin barndom. Det finns flera bakomliggande faktorer som förklaring till varför Malmö har haft och har en så hög nivå av barnfattigdom. I en ytterligare rapport från Malmökommissionen – ”Lokala handlingsstrategier mot barnfattigdom” (Tapio Salonen och Anna Angelin) lyfts såväl demografiska som strukturella omgivningsfaktorer fram:

”Befolkningsmässigt har Malmö en överrepresentation av barnfamiljer som i allmänhet har en svagare ekonomi /…/ Men resultaten visar också på att det föreligger en förhöjd ekonomisk utsatthet överlag bland barnfamiljer i Malmö som inte kan kopplas till strikt demografiska faktorer utan måste kopplas till den specifika historiska och strukturella omställning staden genomgått efter industriepokens nedgång”.

På nationell nivå framgår av Rädda Barnens rapport Välfärd inte för alla att stödsystemens förmåga att minska den ekonomiska utsattheten har avtagit och att den inkomstutjämnande effekten har minskat under 2000-talet.

 


Långvarigt ekonomiskt bistånd

Drygt 3,5 procent (7300 personer) av befolkningen 18-64 år i Malmö hade långvarigt ekonomiskt bistånd under 2013 och andelen ökade mellan 2007 och 2013 (Statistiska centralbyrån (SCB))

Den genomsnittliga bidragstiden för dem som hade ekonomiskt bistånd i Malmö under 2015 är hög, cirka 40 procent av dem har haft ekonomiskt bistånd under mer än tre år. Sett till den genomsnittliga bidragstiden under de senaste tolv månaderna så ligger den strax under tio månader, men sett till de senaste 48 månaderna ligger den på cirka 26 månader. De hushåll som har mycket långa bidragstider drar upp genomsnittet (Källa: KOLL – Malmö stads verktyg för uppföljning och statistik).

Antal hushåll med ensamstående man respektive ensamstående kvinna är nästan lika många – det som skiljer dem åt är att de ensamstående kvinnorna i betydligt högre utsträckning har barn än de ensamstående männen (Källa: KOLL – Malmö stads verktyg för uppföljning och statistik).


 

Utvecklingen framåt – vad kommer att påverka den och vilka konsekvenser får det?

Nedan beskrivs ett antal faktorer som sannolikt kommer påverka Malmöbornas ekonomiska förutsättningar framöver. Dessa faktorer är inte heltäckande. Konjunkturläget, tillgången på arbete, trygghetssystemens utformning och inkomst- och kostnadsutvecklingen är ytterligare faktorer som inte behandlas närmre i denna rapport.

Påverkansfaktor: Befolkning och utsatta grupper

I Malmös befolkningsprognos för 2015-2025 framgår det att Malmö är en ung stad med många barnfamiljer och unga. I befolkningsprognosen 2014-2023 för Skåne framgår också att unga människor i allt större utsträckning kommer att bo kvar i städerna och sannolikt även när de får sitt första barn.  I den prognos som Migrationsverket presenterade i början av 2016 framgår tre beräkningsalternativ för hur många asylsökanden som förväntas komma till Sverige. Prognosen ligger på mellan 70 000-140 000 asylsökanden under 2016, varav mellan 12 000-27 000 ensamkommande barn. Prognosen är dock osäker.  I Malmös senaste beräkningar framgår att det årligen under åren 2016-2019 förväntas bo mellan 3100-6100 asylsökande i Malmö och antalet kommunmottagna  ökar och förväntas ligga på mellan 2400-3800 per år. Befolkningen ökar i genomsnitt med 2000 invånare per år fram till 2019 utöver den tidigare prognostiserade befolkningsökningen på mellan 5000 och 5700 Malmöbor fram till 2025.

Grupper som är överrepresenterade bland de med ekonomiskt bistånd är just unga, barnfamiljer och nyanlända. Utifrån de scenarier som befolkningsprognoserna visar avseende ett stort antal nyanlända och en fortsatt ökning av barnfamiljer och unga i Malmö, är det sannolikt att förvänta sig fler Malmöbor med ekonomiskt bistånd. Om inflödet i systemet för ekonomiskt bistånd fortsätter kommer det att bli en ännu större utmaning att hantera de 45,5 procent av dem med ekonomiskt bistånd som har långvarigt ekonomiskt bistånd och som är i behov av stort stöd för att ta sig ur biståndsberoendet.

Påverkansfaktor: Etablering

Under de närmsta åren kommer det att bo många nyanlända i Sverige och i Malmö. Hur väl olika aktörer i samhället har en förmåga att tillsammans hantera detta kommer att få betydelse för behovet av ekonomiskt bistånd framöver.

Etableringen för nyanlända i Arbetsförmedlingens regi pågår som längst under två år. Om en nyanländ inte kommit i sysselsättning efter dessa 24 månader blir nästa steg ekonomiskt bistånd. Idag har cirka 50 procent av nyanlända etablerat sig på arbetsmarknaden inom sju år. Mot bakgrund av den prognostiserade ökningen av kommunmottagna, så kommer en så lång etableringstid sannolikt att bidra till att antalet Malmöbor med ekonomiskt bistånd ökar framöver. I den tidigare nämnda underlagsrapporten – Lokala handlingsstrategier mot barnfattigdom. (Anna Angelin & Tapio Salonen) – framgår att etableringsprocessen tycks vara ekonomiskt besvärligare för en större andel barnfamiljer i Malmö än på andra håll i landet. Medan barnfattigdomen är över 80 procent för nyanlända (med en vistelsetid från 0-2 år) i Malmö är motsvarande nivå betydligt lägre i de andra storstäderna. Barnfattigdomen sjunker också betydligt långsammare i Malmö under vistelsetider upp till tio år i landet jämfört med landet i stort och de två andra storstäderna.

Påverkansfaktor: Bakomliggande strukturella faktorer

Det finns flera bakomliggande faktorer som ökar risken för att hamna i ekonomisk utsatthet och behov av ekonomiskt bistånd. Det handlar om sådant som genomförd utbildning, anknytning till arbetsmarknaden och boendesituation. Dessa faktorer är ur ett befolkningsperspektiv trögrörliga men behöver ses som grundläggande strukturella faktorer att arbeta med för att det i ett långsiktigt perspektiv ska vara möjligt att minska den ekonomiska utsattheten.

En genomförd och slutförd grundskoleutbildning eller motsvarande med hög kvalitet bidrar i förlängningen till att eleverna blir behöriga till gymnasieskolan. Ju fler elever som blir behöriga till gymnasieskolan, desto fler Malmöbor får tillgång till arbetsmarknaden och ges förutsättningar för att bli självförsörjande. Skillnaderna mellan skolor ökar dock och det mycket stora tillskottet av elever under åren framöver består sannolikt av elever som kommer behöva extra stöd och anpassningar inom undervisningen. Hur dessa utmaningar hanteras kommer sannolikt påverka förutsättningarna för att dagens unga ska kunna bli självförsörjande vuxna.

Boendesituationen är ytterligare en faktor som har tydlig koppling till fattigdom, och framförallt eftersom bostadsmarknaden inte kan tillhandahålla bostäder som mindre köpstarka grupper kan efterfråga. Bostadssituationen medför att kostnaderna för andrahandsboenden skjuter i höjden vilket gör det ännu svårare för denna grupp. I Malmö är bostadssituationen ansträngd. Fram till 2019 behövs 16 000 nya bostäder. Men det handlar också om hur det befintliga beståndet nyttjas och om hur bostadsmarknadens krav på individen kommer att se ut framöver. Systemet bygger idag på att individen har en inkomst på en viss nivå och i Malmö är MKB den enda fastighetsägaren som godtar försörjningsstöd som inkomstkälla. Hur bostadsmarknaden utvecklas framöver kommer att ha betydelse för flera olika grupper i samhället. Att sakna en egen bostad är en faktor som slår särskilt mot barn i ekonomisk utsatthet då de tvingas till flera flyttar mellan bostäder vilket skapar en otrygg tillvaro där till exempel sociala relationer med kompisar får stå tillbaka. Uppväxtvillkoren får också betydelse för barnens utveckling i ett långsiktigt perspektiv.

Påverkansfaktor: Insatser för dem som befinner sig i ekonomisk utsatthet

Så som beskrevs i föregående avsnitt är det grundläggande för individen att ha en bra anknytning till arbetsmarknaden, till bostadsmarknaden och att ges goda förutsättningar för att klara skolan. En sådan utveckling förebygger risken för att hamna i ekonomisk utsatthet.

I ett mer kortsiktigt perspektiv behöver det parallellt ske ett arbete tillsammans med dem som redan uppbär ekonomiskt bistånd. Under den tid som ett hushåll har behov av ekonomiskt bistånd arbetar socialtjänsten med att bidra till en skälig levnadsnivå och att ge stöd till egen försörjning. För att personer så snart som möjligt ska komma ut i egen varaktig försörjning krävs också en välfungerande samverkan med Jobb Malmö, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, näringsliv, skola och civilsamhälle.

Inom flera stadsområden görs särskilda satsningar med målsättning att ge stöd till egen försörjning.   Gemensamt för dessa satsningar är att de förutsätter en höjning av personaltätheten. Så som det ser ut idag har satsningar för att minska det ekonomiska biståndet och biståndstiderna etablerats och resurser har tillförts. Förutsättningarna för att attrahera personal till detta arbete är ett stort problem i flera stadsområden idag. I en rapport från Malmökommissionen -”Skälig levnadsnivå i Malmö – om handläggning och bedömning av socialbidragsärenden” (Torbjörn Hjort) – framgår att det finns tendenser till att socialt arbete med försörjningsproblem ges lägre status och därmed hög personalomsättning. Beroende på antalet hushåll i behov av ekonomiskt bistånd varierar naturligtvis också trycket på socialtjänsten och dess personal. I en situation med ett stort antal nyanlända personer kommer etableringen få stor betydelse i detta sammanhang. Hur väl tiden inom etableringen för nyanlända skapar förutsättningar för att komma i arbete påverkar inflödet till socialtjänsten. Om etableringen fungerar väl behöver inte flyktingströmmarna leda till fler inom ekonomiskt bistånd.

Enligt rapporten ”Uppdrag att beräkna och arbeta fram konkreta exempel på möjliga sociala investeringar” framgår ett behov av att utvärdera och följa upp satsningar bland annat inom ekonomiskt bistånd, samt att göra konsekvensbedömningar och beräkningar inför beslut om satsningar. Detta för att bidra till en återföring och kunskapshöjning om vad som fungerar. Befintlig kompetens och struktur i kommunen bedöms vara otillräcklig.

Nedan presenteras tre exempel på satsningar inom ramen för socialtjänstens arbete och med fokus på de som redan uppbär ekonomiskt bistånd. Resultaten av beräkningarna ger indikationer om vad som krävs framåt för att på lång sikt få till stånd en hållbar struktur för att arbeta med ekonomiskt bistånd.

Bedömning av utvecklingen framåt och konsekvenser av denna

Behovet av ekonomiskt bistånd tycks stabiliseras, men det långvariga ekonomiska biståndet fortsätter öka och den ekonomiska utsattheten bland barn i Malmö är fortsatt hög. Den ekonomiska utsattheten påverkar den kommunala budgeten, samhällsekonomin och framförallt de berörda människorna, både ur ett socialt och ekonomiskt perspektiv.

Ökade skillnader i ekonomiska förutsättningar – så som det utvecklas idag – bidrar också till att målet om en socialt hållbar stad utmanas och att skillnaden mellan olika grupper i samhället förstärks. Försörjningsstöd är något av ett stigma och för med sig föreställningar om att det finns en social problematik, till skillnad från arbetslöshetsersättning som är en del av ett försörjningssystem som är mer accepterat. Det är särskilt svårt att komma ur ett långvarigt beroende av ekonomiskt bistånd och det är en utmaning att hitta fungerande arbetssätt för de 40 procent av de bidragsberoende i Malmö som har haft ekonomiskt bistånd under mer än tre år.

I tidigare nämnda underlagsrapport – Lokala handlingsstrategier mot barnfattigdom. (Anna Angelin & Tapio Salonen) framgår att det finns en omfattande vetenskaplig kunskapsgrund som påvisar att fattigdom under barndomen ofta får negativa effekter, både för det enskilda barnet men även för det omgivande samhället. Skillnaderna i barns livsförutsättningar ger stora konsekvenser vad gäller barns tillgång till olika rättigheter inom hälsa, utbildning, boende, kultur och fritid, trygghet och delaktighet. Den ekonomiska utsattheten i kombination med diskriminering, internaliserad diskriminering, segregation och utanförskap skapar en komplex bild av samhällets bristande förmåga att fungera kompensatoriskt för faktorer som gör att barn har underkänts i skolan, får sämre hälsa även som vuxna och riskerar att hamna i livslångt utanförskap. Det är en komplex problematik som är grundad i och sträcker sig över flera politikområden och sektorsgränser.

Utöver de prövningar som ekonomisk utsatthet innebär under uppväxten finns det även en övertygande evidens för att fattiga barn som vuxna oftare har sämre hälsa, lägre utbildningsnivå, större behov av försörjningsstöd samt högre risk för att vara arbetslösa.

 


30-miljonerssatsningen

…är ett utvecklingsarbete som hela staden är med i. Syftet med satsningen – som pågår under 2014-2016 – är att utveckla arbetet med försörjningsstöd och att fler personer blir självförsörjande, framförallt barnfamiljer. Målet är att förkorta tiden som hushåll är beroende av försörjningsstöd och därmed minska kostnaderna på sikt. Resurserna under 2014 användes i huvudsak till att anställa mer personal, vilket har bidragit till att handläggarna har färre ärenden i genomsnitt än tidigare, kan ta emot fler besök och upprätta fler individuella genomförandeplaner. Beräkningar visar att om satsningen på ett år ledde till att så få som 30 fler hushåll blev självförsörjande (20 till arbete, fem till studier och fem till sjuk- eller aktivitets-ersättning) så har satsningen lönat sig samhällsekonomiskt redan efter fem år. Om 90 fler blir självförsörjande är den samhällsekonomiska vinsten 50 mkr efter fem år. Statistik från åren 2013-2015 visar på stora skillnader mellan stadsområdena och det svårt att dra slutsatser kring effekten av satsningen så här långt (Källa: Uppdrag att beräkna och arbeta fram konkreta exempel på möjliga sociala investeringar KS-2015-553).


 

 


 Hela familjen

…. finns i stadsområde Innerstaden och i stadsområde Öster och är en insats för barnfamiljer med ekonomiskt bistånd. Arbetssättet, med mer intensivt stöd till familjerna, innebär att varje handläggande socialsekreterare har 25 ärenden jämfört med cirka 45 för andra socialsekreterare. Målet är att de vuxna i familjen ska bli självförsörjande, att unga vuxna ska ges möjlighet till eget boende och att barnens livsvillkor ska förbättras. Baserat på resultaten av satsningen från 2012 till och med september 2015 visar en beräkning att Hela familjen förväntas kunna ge stora vinster för samhället:
”Att personer kommer i arbete gör att insatsen lönar sig på relativt kort sikt. Till exempel visar känslighetsanalysen att den samhällsekonomiska vinsten efter fem år är mellan 16 och 42 mkr. På längre sikt genererar insatsen även en vinst i och med att barnen får det bättre när deras föräldrar kommer i arbete (barnen förväntas då uppnå en högre utbildningsnivå, få högre lön och lägre sjukkostnader i genomsnitt). Endast sett till inkomster och utgifter i kommunens kassa, visar beräkningen att skatteutjämningssystemet idag ger dåliga incitament för Malmö stad att satsa på individer med långvarigt försörjningsstöd.”.

Det har gjorts en systematisk uppföljning kring Hela familjen, som använt sig av en jämförelsegrupp och det har därför varit möjligt att genomföra dessa beräkningar
(Källa: Uppdrag att beräkna och arbeta fram konkreta exempel på möjliga sociala investeringar KS-2015-553).


 

 


Lindängemodellen

I Lindängen har det under några år växt fram ett arbetssätt bland annat med koppling till ekonomiskt bistånd, som har gett goda resultat. I Lindängen har antal biståndsbeviljade hushåll och summan utbetalda belopp minskat redan 2012 och 2013. I Malmö stads budget för 2016 beslutades att fyra miljoner kronor ska gå till Framtidens hus på Lindängen. Lindängemodellen – där fler Malmöbor blir självförsörjande – ska enligt budgetskrivelsen spridas i hela Malmö. Det finns flera delar i modellen. Bland annat sitter socialtjänsten under samma tak som arbetsförmedlingen och Jobb Malmö. Även Röda korset, Rädda barnen och snart även BUP och flera andra aktörer bedriver aktiviteter i området. Samordningen bidrar till bättre beslutsvägar och flera aktörer kan skapa en fungerande planering för individen.


 

Prioritering och inriktning – vilka är de stora utmaningarna?

Av analysen framgår att det finns flera faktorer som kommer att påverka utvecklingen av den ekonomiska utsattheten för såväl barn som vuxna. Det är tydligt att arbetet kring försörjningsstöd behöver två spår – ett långsiktigt med fokus på att påverka strukturella faktorer som handlar om till exempel anknytning till arbetsmarknaden – och ett kortsiktigt med fokus på att utveckla effektiva metoder för att ge förutsättningar för dem som idag uppbär ekonomiskt bistånd att bli varaktigt självförsörjande.

Inriktning: Strukturella faktorer

Diskussionen om ekonomisk utsatthet och dess orsaker behöver placeras in i en förebyggande och större samhällelig kontext och inte hänföras till att lösningarna finns inom ramen för socialtjänstens arbete.

Med fokus på de strukturella faktorerna är det relativt väl beforskat vad som är riskfaktorer för till exempel försörjningsstöd (bland annat svag anknytning till arbetsmarknaden och låg utbildningsnivå). Det är dessa riskfaktorer som måste stå i fokus under en lång tid framöver. Demografiska förändringar, förändrat världsläge och konjunktursvängningar kommer att vara stora utmaningar. Men om Malmö i ett långsiktigt perspektiv lägger vikt vid att arbeta med bakomliggande faktorer så att bland annat ojämlikheten i Malmö minskar så kommer utmaningar som dessa – enligt Malmökommissionens rekommendationer – sannolikt få mindre negativa effekter. Det är en utmaning att i en tid av ”kris” förstärka de långsiktigt hållbara strukturerna.

En fortsatt positiv utveckling för sysselsättningen bidrar till ett minskat behov av ekonomiskt bistånd och mindre utanförskap. Men det förutsätter att sysselsättningen också ökar bland de som står längst från arbetsmarknaden. Arbetsmarknaden är inte något som Malmö stad ensamt kan påverka utan regionala, nationella och internationella aspekter påverkar utvecklingen i hög grad. Men det finns förutsättningar för ett framgångsrikt arbete på lokal nivå om olika aktörer i Malmö arbetar tillsammans. Malmö stad når vissa grupper genom kommunala arbetsmarknadsinsatser, medan Arbetsförmedlingen når andra. I Arbetsförmedlingens regleringsbrev för 2015  finns ett utökat utrymme för samverkan och det får betydelse för deras möjligheter att samarbeta. Näringslivet är en ytterligare viktig part som tillsammans med till exempel Malmö stad har goda förutsättningar för att stimulera den lokala arbetsmarknaden. I det arbetet finns det anledning att skala upp till exempel Meet Malmö , som bygger på en arbetsform för att öka dialogen mellan Malmö stad och näringslivet – med fokus på social hållbarhet. Det finns en flexibilitet i strukturen och det är en plattform också för samverkan kring arbetstillfällen.

En förutsättning för att få tillgång till arbetsmarknaden och bli självförsörjande är en god utbildning, och i det avseendet har kommunen möjlighet att påverka utvecklingen. Skolor kan göra skillnad för att kompensera för olika uppväxtvillkor bland barn och unga. Skillnaderna mellan skolor ökar dock och det är viktigt att fortsätta lägga fokus vid likvärdighet och att stärka skolans arbete med det kompensatoriska uppdraget. Ett stort nytillskott av barn under åren framåt utmanar och ställer krav inte bara på lokalförsörjning utan också på att rekrytera personal och på skolans elevhälsoarbete. Det är också av betydelse att lyfta vuxenutbildningen, däribland Utbildning i Svenska för invandrare (SFI), som viktiga delar i arbetet för att ge förutsättningar för att fler Malmöbor ska bli självförsörjande.

Det är tydligt att initiativ där flera aktörer i samhället samverkar behöver förstärkas. Lösningar framåt skapas inte av enskilda aktörer utan i kunskapsallianser.   Det finns också anledning att se till det faktum att behovet av arbetskraft inte matchas av de arbetssökandes kompetens varpå klyftan mellan kompetensbehovet och kompetensutbudet ökar.

Rädda Barnens barnfattigdomsrapporter visar att barn med utländsk bakgrund löper högre risk att växa upp i ekonomisk utsatthet, särskilt de första åren efter att de har fått uppehållstillstånd i Sverige. För de nyanlända barn och familjer som blir en del av Malmös befolkning är ett rättighetsperspektiv på barns ekonomiska utsatthet och ett sektorsövergripande helhetstänk kring lösningar helt avgörande. Utan att veta hur dagens höga antal nyanlända barn och familjer kommer att påverka utvecklingen av barns ekonomiska utsatthet i Malmö så är det särskilt viktigt att framåt bevaka riskgrupper och ha ett genomgående barnrättsperspektiv i mottagandet och etableringsfasen. Mänskliga rättigheter har som störst betydelse i tider när de är hotade och när det upplevs svårt att leva upp till dem.

 


Etablering

Regeringen har beslutat om ett etableringspaket där språket är en del, och satsningen innebär bland annat att studieförbunden tillförs särskilda medel för att asylsökande och personer som fått uppehållstillstånd, men som fortfarande bor kvar på anläggningsboende, ska få möjlighet att läsa svenska och andra kurser för att stärka sina kunskaper om det svenska samhället. Ytterligare resurser kommer att satsas under 2016.


 

Inriktning: Effektiva insatser för dem som lever i ekonomisk utsatthet

Parallellt med det långsiktiga arbetet för att förändra strukturella faktorer i samhället behöver det utvecklas effektiva insatser för dem som redan lever i ekonomisk utsatthet. Utmaningen är att hitta metoder som fungerar och ger effekt långsiktigt för individen såväl som för samhället i stort. Det förutsätter en god kvalitet i arbetet inom ekonomiskt bistånd avseende såväl utredningar som stöd till självförsörjning samt en välfungerande samverkan mellan olika samhällsaktörer. Det finns en ambition om att arbeta efter en evidensbaserad praktik, men det förutsätter att de insatser som erbjuds dokumenteras och följs upp. Analysen har visat att dessa insatser behöver utvecklas för alla med ekonomiskt bistånd, i synnerhet för dem med långvarigt ekonomiskt bistånd.

I effektiva insatser för dem med långvarigt ekonomiskt bistånd, och som bedrivs av till exempel kommunen, är personal en avgörande fråga. Det behöver finnas ekonomiska resurser för att anställa personal men det behöver också finnas tillgänglig kompetens som motsvarar behovet. I sammanhanget är personalen förutsättningen för att kunna genomföra arbetet – och det är därför av vikt att personalförsörjningen inom detta område säkerställs. Rekrytering, lönesättning och karriärvägar är olika aspekter som är viktiga för att kunna bibehålla kompetens inom området. I 30-miljonerssatsningen har den grundläggande delen handlat om att bemanna på ett sätt som skapar förutsättningar för att arbeta med det primära uppdraget – självförsörjningsuppdraget – istället för att som tidigare arbeta mycket med försörjningsuppdraget, det vill säga själva handläggningen av ansökningar. Det är också en ekonomisk utmaning att säkerställa att vissa satsningar – så som Hela familjen, som framåt visar sig vara effektiva, kan genomföras i större utsträckning. Ökade resurser är en förutsättning för grundläggande god kvalitet i arbetet med bland annat väl underbyggda genomförandeplaner för personer som uppbär ekonomiskt bistånd. Tidigare avsatta resurser till bland annat 30-miljonerssatsningen har endast kunnat stabilisera utvecklingen.

Det är en viktigt att beakta det faktum att alla satsningar som görs för individer som uppbär ekonomiskt bistånd inte innebär att de omedelbart blir självförsörjande utan att det är ett långsiktigt arbete som krävs. Med ett sådant förhållningssätt kan handlingsplaner för individer bli långsiktiga på ett sätt som de behöver vara för att ge stöd till självförsörjning. Det viktiga är vad som görs under det långvariga biståndet – det vill säga att aktivt arbeta för att ge förutsättningar för att individen ska bli varaktigt självförsörjande och att socialtjänsten kan lägga fokus vid att minska biståndstiderna.

Inriktning: Barn i fokus

De insatser som prioriteras idag behöver bedömas utifrån ett hållbarhetsperspektiv – vilken påverkan de får för framtida generationer. Att det finns barn som lever i ekonomisk utsatthet får konsekvenser här och nu men är också en grund för framtida risker. Sämre hälsa, lägre utbildningsnivå och större behov av försörjningsstöd är bara några av de delar som utgör en ökad risk för barn som lever i ekonomisk utsatthet. Den ekonomiska utsattheten återupprepas över generationer vilket beskrivs i rapporten ”Lokala handlingsstrategier mot barnfattigdom ”(Tapio Salonen och Anna Angelin):

”/…/ När så många som en tredjedel av Malmös framtida vuxna har vuxit upp i fattigdom är det centralt att förhålla sig till vilken betydelse detta får i relation till stadens framtidsvision om en socialt hållbar och jämlik välfärd”.

Utifrån ett hållbarhetsperspektiv bör därför fortsatt fokus ligga på barn och unga och deras föräldrar. Bland annat Rädda barnen trycker på betydelsen av tillgängliga förebyggande insatser i arbetet framåt. Det handlar om sådant som familjecentraler, stödgrupper, elevhälsa av hög kvalitet och jämställdhetsarbete i förskola och skola för att motverka diskriminering av barn som växer upp i fattigdom. Men också om skolans betydelse för att kompensera för olika uppväxtvillkor. Möjligheten till ekonomiskt tillgängliga fritidsaktiviteter är också viktigt för att barn oavsett uppväxtförhållanden kan delta i samma föreningar. Det handlar om delaktighet som grund för god hälsa för individen och en hållbar utveckling för samhället.

Inriktning: Inriktning – allas ansvar

Samverkan över gränser för arbetsmarknad, bostadsmarknad med mera är en avgörande dimension för att kunna åstadkomma förändring i det komplexa sammanhang som ekonomiskt bistånd och barn i ekonomisk utsatthet är en del. I en situation där samhället nu utsätts för extra utmaningar uppstår nödvändigheten av kunskapsallianser för att effektivisera och säkerställa olika processer. Det behöver åstadkommas en samverkan mellan olika politikområden och olika sektorer som gemensamt behandlar frågor om arbetsmarknad, bostadsmarknad, utbildning, socialtjänst, kultur och fritid. Med tanke på de krafttag som krävs för att vända utvecklingen kring ekonomisk utsatthet skulle gemensamma styrmodeller och gemensamma mål för offentlig sektor, näringsliv, ideell sektor och akademi vara en väg framåt. Barn och unga ska få inflytande över och vara medskapare i utvecklingen. I likhet med Malmökommissionens övergripande rekommendation kring kunskapsallianser och demokratiserad styrning ska samverkansformer bygga på en struktur som ger lika förutsättningar och likvärdighet mellan olika aktörer.

En välfungerande etablering som exempel
Behovet av gemensamt ansvar mellan olika politikområden och sektorer blir särskilt tydligt i diskussionen om etableringen av nyanlända. Med utgångspunkt i en situation där antalet nyanlända förväntas öka behöver formerna för etablering också utvecklas och effektiviseras, fler behöver bli etablerade inom ramen för de två år som etableringen pågår. Detta är en aktuell pågående diskussion mellan bland annat kommun och Arbetsförmedling men det statliga ansvaret för etableringsprocessen behöver också poängteras.

Vissa förutsättningar måste vara på plats för att nyanlända ska kunna delta i etableringen, till exempel barnomsorg.   Gruppen barn och unga fortsätter växa i Malmö och detta tillsammans med en ytterligare ökning av nyanlända barn kommer att ställa krav på bland annat en utbyggnad av förskolor och skolor. Planeringen inför 2016 baserades på att skapa skolplatser till 1620 fler elever. Prognosen tyder nu på att Malmös grundskolor istället kommer att ta emot 2640 fler elever det kommande året.   I den reviderade befolkningsprognosen för Malmö (2016-2019) bedöms det komma upp till cirka 1000 fler barn i förskoleålder. Som det ser ut ryms ökningen inom den totala planerade utbyggnadsvolymen men det ökade lokalbehovet till följd av ökningen kommer att studeras vidare under 2016.   Brist på barnomsorg riskerar att försena deltagandet i etableringen och att familjer därmed kan ha behov av ekonomiskt bistånd i väntan på barnomsorg.

Arbetsförmedlingen ska vid behov anvisa personer som har rätt till en etableringsplan en plats för boende i en kommun. I Arbetsförmedlingens återrapportering kring etableringsuppdraget för 2014 framgår att antalet personer som anvisas en plats för ett boende av Arbetsförmedlingen har ökat under 2013/2014 men inte i samma utsträckning som antalet personer som anmäler behov. Detta leder till att fler personer blir kvar i anläggningsboenden och att tiden från uppehållstillstånd till anvisat boende förlängs. Att personer snabbt kan tas emot av en kommun är viktigt för att personen ska kunna ha fullt fokus på vägen till arbete och utbildning. För att detta ska bli möjligt måste kommunerna öka sitt mottagande och det främsta hindret för detta bedöms vara bristande tillgång på lediga bostäder.