Välfärdsredovisning 2013

Sedan början av 2000-talet har Socialstyrelsen årligen lämnat lägesrapporter om folkhälsa, med undantag för de år då mer omfattande, så kallade tematiska, rapporter presenterats. Lägesrapporterna har förmedlat en ”ögonblicksbild” över aktuella folkhälsoområden, utvecklingen av de vanligaste folksjukdomarna och viktiga bestämningsfaktorer. Statens folkhälsoinstitut har också gett ut olika rapporter inom området, bland annat de årligen återkommande lägesrapporterna om befolkningens levnadsvanor. År 2010 genomförde Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut en gemensam översyn av myndigheternas folkhälsorapportering i syfte att uppnå ökad nationell samordning. Översynen avrapporterades till Socialdepartementet i mars 2011 och inkluderade ett förslag om årliga myndighetsgemensamma rapporter till regeringen om utvecklingen av folkhälsan och dess bestämningsfaktorer. Den årliga rapporteringen föreslogs vara på nationell nivå och ske i form av kommenterade diagram och tabeller. I mars 2012 presenterade Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut den första gemensamma rapporten om folkhälsa och 2013 kom den andra.

Hälsans bestämningsfaktorer

 

 

Källa: G. Dahlgren och M. Whitehead.

I propositionen för en förnyad folkhälsopolitik framhålls några grundläggande inriktningar av betydelse för folkhälsopolitiken. Det handlar bland annat om att ha en helhetssyn på människan, Befolkningens hälsoutveckling har grundläggande betydelse för samhällsutvecklingen och påverkar också direkt behoven av hälso- och sjukvård. Medellivslängd och självskattad hälsa är mått som ur olika aspekter, objektiv respektive subjektiv, ger en övergripande bild av hälsoutvecklingen. Personer som upplever sin hälsa som god har också visats leva längre (Idler & Benyami, 1997; Burström & Fredlund, 2001).

Medellivslängden bestäms av orsakerna till de dödsfall som inträffar. Dödsorsakerna speglar i sin tur de sjukdomar och hälsorisker som finns i befolkningen och är därför viktiga för analysen av hur samhällets resurser för folkhälsoarbete ska prioriteras.

Det övergripande nationella målet för det svenska folkhälsoarbetet är ”att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen”. För att underlätta arbetet med att uppnå målet har en samlad målstruktur med elva målområden utvecklats. Målområdena grupperar hälsans centrala bestämningsfaktorer, det vill säga de livsvillkor och levnadsvanor som har störst betydelse för hälsan. Bestämningsfaktorernas utveckling mäts via indikatorer.

Forskningen visar att de flesta sjukdomar och hälsoproblem beror på flera samverkande faktorer (Statens folkhälsoinstitut, 2005a). Det är nästan aldrig så att alla som har varit utsatta för en given sjukdomsorsak också blir sjuka, utan det krävs oftast något annat också (SOU 2000:91). Däremot bidrar ofta exponering för en och samma riskfaktor till flera olika sjukdomar och skador (Statens folkhälsoinstitut, 2005a). Orsaker till ohälsa har vidare den egenskapen att de ofta påverkar förekomsten av varandra: de bildar så kallade orsakskedjor. Många är heller inte direkt knutna till den enskilda individen utan ligger på samhällsnivå, långt från individen. Figuren ovan visar hur olika slags biologiska faktorer, relationer, levnadsvanor och samhällsfaktorer påverkar människors hälsa.

Det är mer effektivt att inrikta folkhälsoarbetet på bestämningsfaktorer för hälsa än på enskilda sjukdomar. Ju tidigare i orsakskedjan en insats sätts in och ju fler människor som omfattas av den desto större blir den förebyggande effekten. Ibland finns det också uppföljningsmässiga fördelar: eftersom det i vissa fall dröjer flera decennier innan sjukdom eller annan ohälsa visar sig, kan bestämningsfaktorernas utveckling vara lättare att följa över tiden än sjukdomsutvecklingen (Regeringens proposition 2007/08:110). Samtidigt finns det begränsningar eftersom sambanden är komplexa och alla hälsans bestämningsfaktorer inte är kända eller möjliga att mäta. De bestämningsfaktorer som följs är av olika slag: vissa ligger nära individen och rör levnadsvanor, andra ligger längre bort och handlar om livsvillkor. På motsvarande sätt har även de indikatorer som används för att mäta bestämningsfaktorernas utveckling olika karaktär.

I Folkhälsan i Sverige – Årsrapport 2013 redovisas utvecklingen av medellivslängd, självskattad hälsa, sjuklighet och dödlighet samt ett urval indikatorer för hälsans centrala bestämningsfaktorer. Inom ramen för en deskriptiv rapport som denna är det inte möjligt att på ett systematiskt sätt relatera utvecklingen av en specifik indikator till utvecklingen av ett specifikt hälsoutfall.

När det gäller hälsa och välfärd har Malmö under många år noga följt utvecklingen i en årlig välfärdsredovisning. Utvecklingen visar att malmöborna mår bättre och blir friskare, samtidigt som skillnaderna ökar mellan grupper med olika livsvillkor. Fast mekanismerna bakom skillnaderna är detsamma. Det beror på människors olika villkor under livet, villkor som samhället kan påverka och förändra. En utveckling med ökade sociala skillnader går rakt emot ambitionen om en hållbar stadsutveckling ur alla perspektiv.

Kommunstyrelsen i Malmö valde därför 2010 att tillsätta en kommission som fick uppdraget att ta fram vetenskapligt underbyggda strategier för hur skillnaderna i hälsa mellan olika grupper i befolkningen kan minska. Kommunstyrelsen tog genom kommissionen hjälp från lokala och nationella forskare och experter på Malmö. Detta för att bättre förstå orsakerna till utvecklingen och identifiera vad forskning och erfarenhet gemensamt kan framhålla som effektiva insatser. Det direktiv som reglerade kommissionens uppdrag angav tre huvudområden; barn och ungas uppväxtvillkor, sociala och ekonomiska villkor, demokrati och delaktighet.

Under två år sammanfattade Malmökommissionens fjorton kommissionärer tillsammans med andra forskare och experter nationell och internationell forskning, i drygt 30 vetenskapliga repporter presenteras cirka 300 förslag. Beslutsfattare och andra i Malmö har visat ett stort engagemang och en stor vilja att vara med och fortsätta driva Malmös utveckling mot en hållbar framtid. Denna uppslutning för Malmös framtid vittnar om goda förutsättningar för ett verkligt förändringsarbete där människor från stadens alla lager av aktörer står redo för att vara med.

Malmökommissionen har lagt fram sin slutrapport med förslag till vetenskapligt underbyggda strategier för hur man kan minska skillnader i hälsa i Malmö. Att skapa trygga och goda uppväxtförhållanden för alla barn är grundläggande i arbetet för en socialt hållbar utveckling. Rapporten är omfattande och innehåller dels en analys om hälsoläget i Malmö och vad som orsakar skillnader i hälsa. Dels en förståelse för Malmö; den historiska och demografiska utvecklingen, erfarenheter från tidigare satsningar och aspekter som påverkar detta och slutligen rekommendationer. Rapporten innehåller två övergripande rekommendationer. Den första handlar om att etablera en social investeringspolitik som kan utjämna skillnaderna i levnadsvillkor och göra samhällssystemen mer jämlika. Den andra rekommendationen handlar om att förändra de processer som dessa system ingår i genom att demokratisera styrningen. Kommissionens två övergripande rekommendationer täcker in sammanlagt 24 mål och 72 åtgärder indelade i sex områden: barn och ungas vardagsvillkor, boendemiljö och stadsplanering, utbildning, inkomst och arbete, hälso- och sjukvård samt förändrade processer för en hållbar utveckling.

Till toppen