Välfärdsredovisning 2012

Folkhälsoläget i Sverige

På nationell nivå sker uppföljning och utvärdering av folkhälsoarbetet huvudsakligen genom Socialstyrelsens folkhälsorapporter samt den folkhälsopolitiska rapport som Statens folkhälsoinstitut (FHI) tar fram vart fjärde år. Den folkhälsopolitiska rapporten, 2010 konstaterar att det finns tydliga skillnader i hälsa mellan olika grupper i befolkningen.

Till exempel har personer med låg utbildning eller låg inkomst kortare medellivslängd och uppger sämre hälsa än den övriga befolkningen. Kvinnors självrapporterade hälsa är generellt sämre än mäns, medan män har kortare medellivslängd än kvinnor. Personer med utländsk bakgrund, homo-, bi- och transidentitet eller funktionsnedsättning upplever att de har en sämre hälsa än den övriga befolkningen. En sammanställning av olika svenska studier visar att risken för dödlighet bland barn och unga är 30 procent högre i socioekonomiskt svaga grupper jämfört med socioekonomiskt starka grupper. Dessutom är risken för skador 40 procent högre och risken för depression och ångest 100 procent högre. Detta visar att det övergripande målet för folkhälsan inte är uppnått och att det behövs ett fortsatt aktivt arbete för att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen.

Förutsättningarna för en god hälsa påverkas av:

Livsvillkor ex. utbildning, sysselsättning, ekonomiska villkor och tillgång till hälso- och sjukvård.

Omgivande livsmiljöer den fysiska och psykosociala miljö där vi bor, arbetar och tillbringar vår fritid.

Individens egna val och levnadsvanor.

Med goda livsvillkor kan människor lättare göra val som främjar hälsan ur ett såväl kort- som långsiktigt perspektiv. FHI visar i den folkhälsopolitiska rapporten (2010) att den sammanlagda samhällskostnaden för ohälsosamma levnadsvanor och olycksfall, i form av bland annat utebliven produktion och direkta sjukvårdskostnader, är lågt räknat 120 miljarder kronor per år. Det visar ytterligare vilken kostnad ohälsa innebär inte bara på ett individuellt plan utan även för samhället. Det är kostnader som kan minskas betydligt, bland annat genom att skapa förutsättningar för sundare matvanor, ökad fysisk aktivitet samt ett minskat bruk av alkohol och tobak.

I den folkhälsopolitiska rapporten ges ett antal rekommendationer. Den viktigaste insatsen för att skapa en god folkhälsa på sikt är att ge barn och unga en bra start i livet och förutsättningar för att avsluta skolan med fullständiga betyg, och därmed goda möjligheter på arbetsmarknaden. De tidiga insatserna minskar även risken för marginalisering och ohälsa. Lågutbildade och personer med dålig ekonomi har konstaterat en sämre hälsa än andra i befolkningen varför det är viktigt att insatser sätts in med förebyggande syfte. Dessutom ser FHI att det finns hinder i folkhälsoarbetet. Ett av dessa hinder är att budgetsystemen är för kortsiktiga och organisatoriskt avgränsade. Därför föreslås det att regeringen på försök inrättar ”folkhälsofonder” för tidiga och förebyggande åtgärder som kan ge förutsättningar för långsiktig budgetplanering, fler åtgärder, bättre hälsa och minskade kostnader.

I den senaste folkhälsorapporten från Socialstyrelsen 2009 konstateras bland annat att medellivslängden har ökat, främst bland män och högutbildade då färre insjuknar i hjärt- och kärlsjukdomar. Skillnaderna i förväntad medellivslängd mellan personer med olika lång utbildning har ökat under hela 1900-talet, och fortsätter att öka under 2000-talet, framförallt bland kvinnor. Att hälso- och sjukvårdens insatser i olika avseenden inte är jämlikt fördelade har diskuterats mycket under det senaste decenniet. Skillnader relaterade till sociala och socioekonomiska faktorer har också kommit att uppmärksammas allt mer. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) påbörjade under 2010 ett nationellt projekt med syfte att öka medvetenheten om hälso- och sjukvårdens roll för att utjämna hälsoskillnader i befolkningen och för att minska obefogade skillnader i vården och behandlingarna.

Till toppen